PÅ RÄTT SIDA
Så ser Högsta förvaltningsdomstolen
på ”normalt
förekommande arbete”
vid sjukpenning
Försäkringskassan bedömer rätten till sjukpenning vid ett antal olika fasta tidpunkter.
Detta kallas även rehabiliteringskedjan. För mer information om rehabiliteringskedjan
hänvisas till tidigare artiklar under på rätt sida, nr 4-5 år 2016. Artiklarna finns att hämta
på neuro.se.
När man har fått sjukpenning i 180 dagar säger reglerna, med ett par undantag, att
arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till arbeten som är normalt förekommande
på arbetsmarknaden. Det vill säga om man bedöms klara ett sådant arbete, nekas man
sjukpenning. Neuros rättsombudskoordinator reder här ut begreppen:
Neurologiska diagnoser eller symtom kan på verka
arbetsförmågan. Sådant som förlamningar,
känselbortfall, värk, balanssvårigheter,
hjärntrötthet (mental trötthet) eller kognitiva
besvär, kan göra att man får behov av att vara
sjukskriven under kortare eller längre tid. Man
kan då få sjukpenning från Försäkringskassan,
med 25%, 50%, 75% eller 100%, beroende på
hur mycket man klarar att arbeta. Man kan
lite förenklat säga att ju längre tiden går, desto
svårare är det att beviljas sjukpenning. Det
beror på att arbetsförmågan så småningom
prövas mot allt fler olika typer av arbeten.
I Försäkringskassans avslagsbeslut i dessa
ärenden kan det som exempel stå att en person
”trots hjärntrötthet skulle klara arbeten som
inte är psykiskt belastande och där man inte
behöver ha simultan- eller koncentrationsförmåga”.
Eller att en person ”trots rörelsehinder
och kognitiva besvär skulle klara ett stillasittande
arbete i en stressfri miljö”. Slutsatsen
Försäkringskassan därefter drar, är att sådana
arbeten är ”normalt förekommande”, och då
nekas sjukpenningen.
Många medlemmar i Neuro, som kontaktar
oss rättsombud frågar sig ofta och med
rätta, var Försäkringskassan kan hitta sådana
arbeten? Och måste inte Försäkringskassan i
sådana fall kunna peka ut ett konkret arbete
som man skulle kunna klara för att få neka
sjukpenningen?
Nu har Sveriges högsta förvaltningsdomstol
(HFD) i två domar kommit med vägledning
kring frågan om vad som menas med ”normalt
förekommande arbeten”.
Den ena domen (mål nr 607-17) handlade
om personen A med en artrossjukdom. Hen
arbetade som affärsbiträde i en livsmedelsaffär.
Sjukdomen orsakade bland annat nedsatt
kraft i händerna och nedsatt greppförmåga.
Hen hade svårt med finmotoriken och
problem med att arbeta statiskt, att lyfta och
att utföra kontorsarbete samt hade kontinuerlig
värk. Hens arbetsuppgifter hade anpassats
efter sjukdomen. Försäkringskassan nekade
A sjukpenning. De ansåg att hen trots sina
svårigheter kunde klara ”ett fysiskt lättare
och rörligt arbete som inte ställer stora krav
34 REFLEX 3/18
/neuro.se
