FORSKNING
Att få öva med instruktör i rullstolsskola är en stor fördel för den som börjar
använda rullstol, här i anslutning till rehabanläggningen Vintersol på Teneriffa.
Foto: Håkan Sjunnesson
Huvudkategorin utmanad självbild beskrev
oro för att vid rullstolsanvändning av andra
ses som otillräcklig, främst på arbetet men
även i andra sammanhang. Man riskerade
att framstå som äldre och sjukare än man är.
Användning uppfattades även kunna möjliggöra
upprätthållande av självständighet.
”de ska liksom synas på nått sätt att eller vara
ett tecken på att jag är begränsad som människa”
Olika förhållningssätt beskrevs; rullstolsanvändning
kunde ses som en förlorad kamp
mot ms eller som ett verktyg för att kunna
leva ett så bra liv som möjligt. Att träffa andra
personer som använde rullstol aktivt och som
ännu kunde gå underlättade tanken på att
själv använda rullstol.
”Jag tror inte du bara kan ge en person en stol
och köra här. Det krävs lite mer. Nej jag tänker
att det, det finns massa hinder i samhället som du
måste kunna hantera på något sätt. Och det lär
man sig bäst i en skola. Eller av någon som har
erfarenhet av det… Någon som har erfarenhet att
ta sig fram med ett sådant hjälpmedel.”
Rullstol uppfattades kunna försämra livskvaliteten
och bidra till ohälsa om användning
försämrade gångförmågan, samt om man inte
längre inkluderades av andra. Användning
uppfattades även kunna ge ökad livskvalitet
och hälsa genom att man fortsatt kunde vara
fysiskt aktiv. Att kunna frigöra energi till att
vara aktiv och delaktig i den mån man själv vill
kunde också bidra till ökad livskvalitet.
”det positiva med användandet av rullstol är
ju att jag ska komma ut mer och bli rörligare…
använda kroppen mera då så att man blir aktivare
och för hälsans skull då”
REFLEX 3/18 31