Jag vill inte att folk
ska tycka synd om 16-åriga Asta har tvingats åka ambulans till akuten flera gånger ” mig
– samtidigt vägrar hon att
låta rädslan ta över. Hennes råd till föräldrar med svårt allergiska barn är att alltid ha koll,
men att också lämna över en del av ansvaret till barnen.
FOTO JOHAN KINDBOM
12
Trots att hon bara var två, tre år minns
Asta Dahlqvist sin första allergiska reaktion
väl. Hennes mamma åt en chokladkaka
med nötter i och Asta frågade om
hon fick smaka.
– Jag kommer ihåg att jag satt i bilen och att
mina läppar svullnade upp, det kliade i halsen och
jag kände något slags obehag i kroppen. På sjukhuset
sa de att jag förmodligen var allergisk mot nötter,
berättar hon när vi träffas hemma i radhuset i
Nacka där hon bor tillsammans med sin mamma,
pappa och lillebror.
Det har blivit många fler turer till sjukhuset efter
den där första, ofta i ambulans. Prover togs tidigt
som visade att hon är allergisk mot jordnötter,
nötter och baljväxter. Dessutom har hon visat sig
reagera mot granatäpple. Och eftersom hon reagerar
så starkt om hon får i sig nötter har hon alltid
– när hon inte glömmer det – med sig en adrenalinspruta
som akutmedicin.
Hur har det då varit att växa upp med vetskapen
om vad som kan hända ifall hon får i sig något
hon inte tål?
– Ibland när jag var yngre kunde det vara jobbigt
när alla kompisar köpte lösviktsgodis på lördagarna,
medan jag alltid var tvungen att köpa
småpåsar med en sorts godis som jag visste var helt
nötfri. En gång fick jag en väldigt kraftig reaktion
av att äta godisbilar och fick ligga på sjukhuset hela
natten, så jag har lärt mig att jag måste vara noggrann,
säger Asta.
Just godis har varit ett dilemma, där felaktiga
eller otydliga innehållsförteckningar orsakat flera
reaktioner.
MÅSTE KUNNA LEVA. Men särskilt orolig för att
få en livshotande reaktion igen – det är hon ändå
inte.
– Det är klart att det känns lite krångligt ibland,
som när jag ska fika med mina kompisar på stan
men alla bakverk på kaféerna innehåller spår av
nötter. Eller som den gången jag skulle flyga och
hade blivit lovad att det inte skulle säljas nötter ombord
– men sedan gjorde personalen det ändå.
– Men samtidigt kan jag inte gå runt och fundera
så mycket över det. Jag gör mitt bästa för att undvika
att få i mig nötter, men skulle det hända så händer
det. Det finns massor av farliga saker som kan
inträffa och jag måste kunna leva också, säger Asta.
Hon ler och det glittrar till lite i ögonen.
När hon var yngre var hon argare, berättar
hon. När hennes favoritchoklad Dumle – en av få
Mamma Åsa
har varit lagom
beskyddande,
tycker Asta.