” Den här innehåller laktos, vilket gör att den får
32
en tjockare konsistens och mjukare smak, säger
bryggaren och pekar på tappen till ölen jag
just tagit första klunken av. Jag stelnar till och
min kompis och vapendragare i dessa situationer
tar snabbt mitt glas och häller ut ölen ett stycke därifrån.
Jag befinner mig på en av Sveriges största mässor för öl
och whiskey i Nacka. I min hand har jag hållit ett provglas
med en brunaktig sörja som när allt kommer omkring var rätt
god. Märkligt nog reagerar jag inte på ölen. Kanske fick jag i
mig en alldeles för liten klunk för att det skulle ge utslag. Eller
så innehöll ölen för lite laktos för att det skulle märkas i en sådan
liten kvantitet som jag ändå fick i mig. Icke desto mindre
är detta en viktig varningsklocka.
REDAN NÄR JAG GICK IN på mässan insåg jag snabbt att
risken för att någonting liknande skulle hända var överhängande.
Det är samma problem som parfymallergiker
och astmatiker kan uppleva på bio, hundallergiker i princip
överallt nu för tiden och födoämnesallergiker på restaurang
– att du helt enkelt aldrig kan vara säker. Faror lurar runt
varje hörn. Jag garderar mig med en loratadin och försöker
tänka på annat. Jag har ju varit med förr.
Ett stycke därifrån står ett gäng dalabryggerier. Det känns
hemma, nästan säkert. Bergslagens brygghus har framställt
en intressant öl, Swedish Fika Stout. Låter ju för bra för att
vara sant. En blandning av kaffe, chokladbollar och stout lär
ju vara en oslagbar kombination, tänker jag, och beställer ett
smakprov. Men jag påminner mig om att kolla flaskan, som
naturligtvis meddelar att ölen innehåller ägg.
Det får räcka. Hädanefter gör jag som jag brukar: jag frågar.
Men mässgolvet är med sin bullriga miljö och trängsel
inte väl anpassat för frågor av det slaget. Ändå går det rätt
bra. Mindre bryggerier har god koll på vad de stoppar i sin
öl. Ibland får jag märkliga blickar, folk höjer på ögonbrynen,
kanske till och med skrattar till. Jag känner mig löjlig. Varför
då egentligen? Är det inte helt normalt att fråga om det är ägg
i ölen? Nåja, kanske inte. Mjölk då? ”Menar du laktos?” frågar
någon. Både ja och nej, tänker jag men går inte in i det.
Överlag förvånas jag av att jag ständigt behöver utstå dessa
kommentarer och minspel. Borde det inte vara självklart att
informationen ska komma till mig som konsument? Ska jag
verkligen behöva fråga varje enskild utställare om innehållet?
MINA ERFARENHETER FRÅN ölmässan i Nacka, liksom andra
mässor, pubar eller rent av på Systembolaget är att informationen
är undermålig. Bartenders, precis som utställare,
har ibland inte koll på vad ölen i tappen innehåller. Hasselnötter,
pekannötter, mjölk och nu senast ägg är 2018 inte
längre otänkbart i öl. Till viss del beror det säkert på att konkurrensen
bryggerierna emellan leder till en jakt på de mest
intressanta ölerna – som alltså kräver mer spännande råvaror.
Samtidigt tror jag också att bryggerierna inte riktigt betraktar
sig som en del av den övriga pub- och restaurangvärlden.
Ölen är något de allra flesta (mikro-)bryggerier gör på fritiden,
åtminstone delvis. Resultatet blir att Livsmedelsverkets
riktlinjer inte riktigt följs och vi ölintresserade allergiker blir
lidande.
Jag tror att det här är barnsjukdomar i en bransch som är
på uppsving. När allt kommer omkring är det kanske inte jätteviktigt
att prova Omnipollos Milkshake IPA eller Mikkellers
laktostjocka Breakfast Stout. Men det är viktigt att du som
konsument känner dig trygg när du går på lokal. Det ska inte
krävas ett ölintresse för att veta vilken öl som innehåller nötter.
LUKAS DE VEEN
KRÖNIKAN
Är det ägg
i ölen?
LUKAS DE VEEN har levt med allergi
och astma större delen av sitt liv.
Han jobbar på biblioteket i Gottsunda
och frilansar som recensent av skönlitteratur
och lyrik.