NOTERAT
TEMA – SÅ KAN DU PÅVERKA
Det är dags för Neuro att agera. Läkarmottagningar måste vara tillgängliga för alla, säger
Maria Quensel. Foto: Håkan Sjunnesson
Maria kunde inte komma
in till läkarundersökning
Att bli hänvisad till privata läkarmottagningar knutna till
landstinget för att få vård är vanligt i Sverige idag. Det fungerar
troligen relativt bra för de flesta patienter som är normalrörliga.
Men för den som är beroende av rullstol och elmoped kan vårdbesöket
bli omöjligt, eftersom man helt enkelt inte kommer in.
Det här hände Neuromedlemmen
Maria Quensel, som på grund av
vårdkön blev hänvisad till en privat
vårdgivare på stan för vård. För
säkerhets skull frågade hon om
mottagningen var tillgänglig och
om de hade ramp ifall det behövdes
för att komma in och det utlovades.
”Men när jag kom till mottagningens
utsida kunde jag först inte få kontakt
med personalen, eftersom porttelefonen
satt för högt upp. Den visade
sig senare även vara trasig. Jag ringde
mottagningen på mobilen. Man kom
ner med ramp och jag blev skrämd”,
berättar Maria Quensel och fortsätter
själv sin berättelse:
Rampen var nämligen för lång för
att dess nedre ände skulle kunna
placeras på trottoaren. I stället sköt
man in den i entrén så att nedre
änden hamnade på trottoaren, men
då hängde övre änden fritt i luften.
En rullstol skulle alltså skjutas
uppför rampen tills den av tyngden
tippade ner.
Jag vägrade använda rampen. Jag
kunde inte heller parkera mopeden
någonstans. Sköterskan erbjöd
sig hjälpa mig ner i garaget där jag
kunde parkera bakom hennes bil.
Sedan hjälpte man mig upp på gatan
igen och in till mottagningen, dit
det var två trappsteg. Situationen
var ohållbar och jag har därför
anmält detta ärende till avdelningen
för hälso- och sjukvårdsstyrning,
koncernkontoret, Region Skåne.
Nybesiktigad trapphissplatta föll ner
En annan vårdinrättning Maria
Quensel blev hänvisad till hade en
trapphiss upp till själva mottagningen.
Innan besöket gjorde hon en
spaning av entrén och hon tog med
sig en vän för att våga testa hissen.
Problemen började med att instruktionen
satt för högt upp för att
kunna läsas från en rullstol.
-Rampens strömbrytare satt på
trapphissens övre plan. Men dit
kan man ju inte komma med rullstol.
När vi drog i ett reglage för att
långsamt fälla ner hissens tunga
golvplatta, släppte plötsligt bromsen
och den föll ner med en smäll. Jag
lyckades precis undvika att få mina
fötter krossade.
-Denna trapphiss var nyligen
besiktigad och godkänd. Vem har
godkänt detta? Vem tar ansvar om
en olycka inträffar? Hur många
sådana här farliga entréer till läkarmottagningar
finns det i landet? Är
det inte dags för Neuro att agera!
uppmanar Maria Quensel och fortsätter:
-För 10 år sedan gjorde jag en
privat kartläggning av alla kliniker
som Region Skåne hade tecknat avtal
med. Och det var många av dem
som var otillgängliga för funktionsnedsatta
personer. Jag skickade in
materialet till Region Skåne, men
uppenbarligen har inte mycket hänt,
konstaterar Maria Quensel.
HÅKAN SJUNNESSON
Tidigare har Maria Quensel dokumenterat
och anmält otillgängliga
miljöer och trasiga dörrar och liftar
på Skånetrafikens tåg och bussar.
Dessutom nya otillgängliga miljöer
med utåtgående kyldörrar i livsmedelsbutiker,
som hindrar henne att
handla från sin elmoped.
REFLEX 4/18 39