Det var så roligt att läsa
38
om Louise Benediktsson
som i nästan hela
livet haft magproblem
och klåda men sedan
hon ändrat kosten blivit besvärsfri. Det
är lätt att förstå lidandet hon haft och
lättnaden och glädjen över att sedan
må bra. Hon tycker säkert att hennes
koständring har varit värt besväret att
ändra sina vanor.
Men när jag vänder på sidan och läser
vad docent Ulf Bengtsson anser blir
jag förskräckt. Han tar ifrån henne det
hon själv vet och säger ”för att kunna
avgöra vad som ligger bakom att en person
upplever sig må bättre efter att ha
bytt kost behöver man egentligen studera
den personen både före och efter
bytet för att kunna jämföra”.
MEN DET VAR JU DET Louise precis hade
gjort! Docent Bengtsson tar ifrån henne
hennes egen erfarenhet! Varför? Och
varför har läkarna aldrig brytt sig om
att hjälpa henne på 47 år?
Nu har hon lyckats hjälpa sig själv
med hjälp av sin man, men det är ändå
inte bra, tycker docent Bengtsson! Han
säger att det blir ett ”tråkigt liv” när
man har fokus på att ta bort livsmedel.
Men om man blir frisk! Och dessutom
får bättre hälsa! Det är väl värt allt!
Det är dags att vi själva börjar ta
ansvar för vår kropp, vår hälsa, undviker
skadliga saker som mat med tillsatser
och socker. Det är också hög tid
att vården börjar ta till sig den nya kunskap
som håller på att växa fram. Det
är egentligen rätt naturligt att vi börjar
fundera på vår kost när något problem
uppstår i kroppen. Kosten är ju något vi
kan påverka, det är billigt och vi undviker
symtomdämpande mediciner som i
slutändan ger biverkningar.
VI FÅR OCKSÅ TÄNKA på att vi lever i
en omgivning som är försurad, vår luft,
mat, vårt vatten är försurat. Människan
har också tagit fram tusentals med
giftiga ämnen som påverkar oss på ett
komplicerat sätt. När ett specifikt organ
eller kroppssystem inte fungerar så har
vårt immunsystem retats, triggats av
något. Då händer det att immunförsvaret
slår tillbaka på vår egen kropp, det
blir en felreaktion. Så får vi problem, till
exempel eksem, värk, håravfall, trötthet
eller vad det nu är. Vi måste söka triggern.
DET NYA I MEDICINEN är att man förstått
att magen, matsmältningssystemet
har en otroligt viktig roll i vår hälsa.
Med andra ord kosten är både det som
kan förstöra men också bygga upp vår
hälsa. Det som kan verka vara ett hjärnproblem
(trötthet, depression med mera)
kan i själva verket vara ett magproblem!
Det sämsta för kroppen är sockret men
även vitt mjöl och mjölkprodukter kan
vara orsaker till kroppsproblem. Betänk
att vår sockerkonsumtion har mångdubblats
sedan 40-talet. Man får pröva
sig fram, ta bort något i kosten och
sedan utvärdera. Se på varje individs
situation, ta prover, söka orsaken. Det
gäller ju att bli bra, hjälpa kroppen till
läkande, samarbeta med kroppen, inte
att bara behandla symtomen.
JAG SOM SKRIVER detta har en besvärlig
överkänslighet sedan många år, jag
försöker komma till rätta med detta och
därför läser jag det nya som växer fram i
medicinen. Jag har lärt mig mycket och
det är genuint roligt att läsa om patienter
som äntligen får hjälp efter att lidit i
många år med bara symtomdämpande
mediciner. Jag önskar att alla läkare
kunde omfamna det nya och inte motarbeta
det.
Läkemedelsbranschen tjänar enorma
pengar på att vi aldrig blir friska,
men det är ynkligt att läkarna själva
dröjer med att tänka nytt. En del läkare
har tänkt om, ofta att de själva blivit
sjuka och ej fått hjälp av skolmedicinen,
då har de tvingats att söka upp alternativ
vård, funktionsmedicin eller andra
alternativ och när de blivit bra har de
bestämt sig för att hjälpa andra patienter
med det som de lärt sig.
MARGARETA HELIN
INSÄNDARE
Läkarna måste ta till sig det nya i medicinen
SVAR: Jag intervjuades allmänt om relationen
mellan hud/magproblem och
födoämnesöverkänslighet utan att ha
läst intervjun med Louise Benediktsson.
Jag fick dock en kort muntlig sammanfattning
per telefon.
MARGARETA HELIN blir förskräckt
och tycker att jag tar ifrån Louise hennes
egen upplevelse av förbättring med
en viss kost. Detta var verkligen inte
min mening. Jag har full förståelse och
respekt för att patienter på egen hand
söker nya, icke etablerade behandlingsmetoder
för överkänslighet mot
mat eftersom skolmedicinen både har
brist på kunskap och resurser angående
födoämnesöverkänslighet.
INOM ALLERGOLOGIN utgår vi alltid
från patientens upplevelse av överkänslighet
och använder sedan våra
relativt trubbiga utredningsverktyg
(allergitester, elimination och provokation)
för att ställa diagnos. I vetenskaplig
litteratur skiljer man på
bevisad och upplevd överkänslighet.
Vi har stora svårigheter att bedöma
så kallade placeboeffekter och rent
vetenskapligt krävs då blindade studier
det vill säga patienten vet ej vad som
ges vid upprepade provokationer med
det misstänkta födoämnet respektive
placebo (ej misstänkt substans). Dessa
undersökningar är mycket tidskrävande
och fungerar ej till vardags. Inte sällan
reagerar patienten på bara placebo
och ej på det misstänkta födoämnet…
VI ÄR ALLTSÅ VÄL medvetna om att vår
kunskap om just födoämnesöverkänslighet
är bristfällig och söker, via vetenskapliga
metoder, att förklara upplevda
symtom. Kanske just blindade