FORSKNING
Vid Parkinsons sjukdom påverkas balansförmågan på många
olika sätt. Nya rön visar dock på att intensiv och utmanande
balansträning, har positiva effekter på Parkinsons sjukdom. Det
skriver forskarna Erika Franzén och Breiffni Leavy vid Karolinska
Institutet, som med stöd från Neuroförbundets fond nu redovisar
långtidseffekter och uppfattningen av balans och fall, efter en ny
utmanande och specifik träning vid Parkinsons sjukdom.
Text ERIKA FRANZÉN & BREIFFNI LEAVY
Utmanande
balansträning bra
VID PARKINSONS sjukdom påverkas balansförmågan
på många olika sätt, bland annat
av rigiditeten, de inskränkta rörelserna,
avvikande kroppshållningen och nedsatta
balansreaktionerna. Mediciner har visat sig ha
nedsatt effekt på balansbesvär. Intensiv och
utmanande balansträning visar sig ha positiva
effekter på Parkinsons sjukdom. Balanskontroll
syftar till att upprätthålla kroppens stabilitet
och hållning vilket är viktigt för de flesta av
vardagens aktiviteter.
Vi har därför utvecklat en ny balansträning
(HiBalance) speciellt riktad mot den gång- och
balansproblematik som personer med Parkinson
har. Träningen är mycket utmanande och
progressiv med avseende på gång- och balansuppgifter
och innehåller övningar som behövs
i dagliga livets aktiviteter. Aktiviteter i
vardagen kräver även att uppmärksamhet kan
delas mot flera uppgifter samtidigt (så kallad
”dual-” eller ”multi-tasking”). Det kan vara att
gå runt i en livsmedelsbutik full av människor
samtidigt som man försöker komma ihåg de
saker man planerade att handla.
Träningen innehåller mycket gående och
stående övningar där man till exempel går
på olika underlag samt går över eller runt
hinder. Ibland arbetar man i par med olika
bollövningar. Med tiden stegras övningarna
Forskning
delfinansierad av
Neurofonden
och blir allt svårare samtidigt som dual/multi
tasks läggs på. Det vill säga samtidigt som man
tränar motoriska uppgifter, utmanas kognitiva
förmågor såsom att svara på några frågor
eller balansera bollar på en bricka. Programmet
innehåller inte fasta övningar utan övningarna
bör förändras hela tiden för att skapa variation
och beroende på lokal, utrustning och
gruppens förmågor
Vi har utvärderat träningen i en randomiserad
kontrollerad studie med 100 personer
med mild till måttlig Parkinson och visat
att de som erhöll träningen förbättrade sin
balans och gångförmåga. Vi såg även förbättringar
i fysisk aktivitet och aktiviteter i det
dagliga livet. Vi har nu även undersökt hur
lång tid dessa effekter finns kvar efter det
att man slutat med detta träningsprogram.
Genom att följa personerna ett år efter att
tränings perioden avslutades, har vi sett att
effekten avtar rätt snabbt och att det inte
finns några signifikanta skillnader mellan
grupperna kvar efter 6 månader. Detta
indikerar att man bör upprepa träningen
cirka två gånger per år för att bibehålla för -
mågorna, men också att vi bör utveckla
stödjande och motiverande åtgärder för att
man skall kunna bibehålla effekter av träningsperioder
längre.
30 REFLEX 1/18