– Det fi nns så mycket att se och uppleva i världen som man missar
om oron sätter för snäva gränser.
22
tio gånger var det ingen garanti att elfte gången
skulle gå lika bra. Mot slutet av resan kunde jag
ändå slappna av mer inför måltiderna. Middagen
på Khan's var förvisso i början av resan, men det
var något med sättet som röken från grillarna blandade
sig med avgaserna från den hårt trafi kerade
gatan, och med böneutropet som
någon slags bakgrundsmusik när vi
befann oss på just Mosque Street,
och Khan med sin positiva och
trygga framtoning som gjorde att
jag kände mig hemma trots att
allt var så nytt.
– Jag kände
mig hemma
trots att allt var
så nytt
VI HITTADE NEMO. Men den här
resan var så mycket mer än maten.
Vi genomförde våra gymnasie arbeten
på Nkoaranga Primary och Secondary
School och mötte så otroligt fi na människor,
bodde en natt hos en familj i närheten av Arusha,
åkte på safari i den mäktiga Ngorongorokratern
bland elefanter, zebror och lejon, badade i varma
källor och stod vid ingången till Kilimanjaro.
Utöver det träffade vi jordbrukarstammen
Chagga, vandrade omkring i stenstaden, var nere
i de gamla slavkamrarna på Zanzibar, besökte en
koranskola och snorklade bland korallrev och fi skstim
(där vi hittade både Nemo och Doris) i ett nästintill
onaturligt turkost vatten i Indiska oceanen.
Som om inte detta var nog besökte vi också en
kryddfarm, matade sköldpaddor och såg en brinnande
röd sol gå ned på två minuter.
Min resa visar att det inte är omöjligt att resa
när man har allergier, det krävs bara lite mer planering.
När jag åker utomlands med familjen brukar
min mamma kontakta ambassaden för det
landet vi ska åka till, och be dem översätta mina
allergier och förklarande meningar till deras
eget språk. Det är väldigt praktiskt att
visa pappret med översättningarna
när man går på restaurang, på det
sättet minskar risken för missförstånd.
Men planeringen är den enkla
delen. Att våga lita på människor
är en helt annan sak. När
man har så svåra allergier att det
bokstavligen är livsviktigt att det
blir rätt, är det naturligtvis svårt
att släppa kontrollbehovet och lita på
att folk vet vad de gör. Även om det känns
svårt, tror jag att man måste våga lita på människor
om man ska klara sig utanför hemmet, för de allra
fl esta vill dig väl.
Jag uppmanar inte någon till att ta risker som
är alldeles för stora, jag tror att de fl esta känner sig
själva så väl att de vet var gränserna går. Däremot
tror jag att oron ibland sätter för snäva gränser,
och det fi nns så otroligt mycket att uppleva och se
i världen som man då går miste om.
Vi svenskar tillhör dessutom de få som fått privilegiet
att (nästan helt fritt) kunna ta del av den,
men så fort man låter sig begränsas av sina allergier
blir världen helt plötsligt väldigt, väldigt liten. ■
▲
Lisa Odemyr.
– Vi badade i Indiska oceanen i solnedgången.