TEMA REGIONALT SAMARBETE
Dseamordnar i
Lena Löfhaugen i Jämtland och Inger Olofsson i Västerbotten har stora möjligheter att
sätta prägel på avfallshanteringen. Genom nätverkande jobbar de i var sitt län med att
lyfta avfallsfrågorna i de många små kommunerna. Kommunikation och hårda nypor är
ett framgångsrecept.
22 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 3 2018
Norrland
TEXT: KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE
Från sitt kontor i Östersund
håller Lena Löfhaugen koll
på det mesta som händer på
avfalls- och VA-sidan i länet.
Sedan 2013 är hon samordnare
för nätverket VA Z Renhållare
med uppgift att skapa bättre struktur
i det samarbete som skett under flera
år. Hennes bakgrund som journalist och
kommunikatör visade sig bli värdefull.
– Jag har med mig kommunikationstänket:
Vilka behöver veta vad? Hur kan
jag få de här att hitta varandra? Den
dagen jag inte behövs, när de själva ringer
eller mailar varandra, då har jag gjort mitt
jobb, säger Lena Löfhaugen.
– Vi är alla förvånade över den riktning
det här jobbet tog. Man trodde att jag
skulle åka runt i kommunerna och hjälpa
till, men jag reser inte alls särskilt mycket.
Istället handlar det mycket om att
anordna gemensamma studiebesök,
politikerdagar eller utbildningar – inte
sällan Avfall Sveriges kurser som förläggs
till länet, att besvara remisser gemensamt
eller sprida en ritning på en ovanligt bra
ÅVC som någon kommun tagit fram.
– Bara genom en kurs med 30 personer
som jag ordnar här, sparar jag halva min
årslön.
– Men pengar är inte den viktigaste
anledningen till samarbetet. Det handlar
mer om att vi har lärt känna varandra
och kan lyfta luren och ställa frågor till
varandra. Cheferna sitter rätt ensamma i
sin roll, de behöver varandra.
Men även annan personal får hjälp att
samordna sig, exempelvis anställda på
återvinningscentralerna.
Skapat från noll
Att Lena Löfhaugens tjänst kunnat utvecklas
till en katalysator och ett smörjmedel
för samarbetet hänger delvis samman med
att nätverket aldrig satt några stadgar på
pränt. Tjänsten, liksom nätverket, var från
början ett vitt papper. Ola Skarin, renhållningschef
i Östersund, menar att samarbetet
genom Lena Löfhaugens samordning
funkar så mycket bättre än han kunnat
drömma om.
– Han menar att jag har en förmåga att
knyta ihop folk och få folk att göra saker
trots att de inte har tid eller lust. Till exempel
kravet på transparanta sopsäckar på
återvinningen. Jag får bråka om en av de
åtta kommunerna inte vill haka på, för det
finns ju klara fördelar med att ha samma
system i hela länet, säger Lena Löfhaugen.
Trots framgångarna i det enkla samarbetet
lockas Lena Löfhaugen av de möjligheter
som avtalssamverkan kan ge.
– Det är en stående punkt, både på
VA- och renhållningssidan – hur kan vi
fördjupa vårt samarbete. Vi pratar om det
varenda gång. Min roll kanske skulle bli
hårdare styrd, men jag tror att det skulle
bli jättebra om vi kunde formalisera det
lite.
35 MIL ÅT NORDÖST hittar vi Inger
Olofsson, frontfiguren för Västerbottens
samarbete kring avfallsfrågor. Redan
1991 startade samverkan under namnet
Samrådsgrupp Avfall. Inger Olofsson
delar samordningsrollen för avfalls- och
VA-frågor med en tjänst som renhållningschef
i Vännäs.
– Ett av problemen som finns inom
renhållningen i länet är att många av våra
kollegor i kommunerna har många fler
ansvarsområden vilket gör att behovet av
samverkan är stort, säger Inger Olofsson.
Samverkan är något mer formaliserad
i Västerbotten än i Jämtland, med en
ordförande i Agneta Lantto Forsgren,
renhållningschef i Skellefteå. Vakin, med
renhållningschef Elisabeth Johansson i
spetsen bidrar också med mycket kompetens
till Samrådsgrupp Avfall. Genom
denna trojka och deras olika uppdrag får
kommunerna dessutom inblick i Avfall
Sveriges arbetsgrupper och styrelse, i Naturvårdsverkets
olika uppdrag, läget inom