REGIONALT SAMARBETE TEMA
Nr 3 2018 AVFALL OCH MILJÖ | 23
SKL, El-returrådet med mera.
– Jag går under namnet mail-skräckan
– jag skickar ut mycket mail för att få ut
information. Men inte några långa saker,
för det orkar många inte läsa, säger Inger
Olofsson.
Synliggör glesbygden
Erfarenhetsutbytet är centralt, här
liksom i Jämtland. Även här besvaras
remisser gemensamt – att glesbygdens
avfallsproblem blir synliga i nationella
avfallsutredningar är viktigt.
– Vi hjälper till med kompetensförsörjning
och försöker stötta kommunerna så
mycket vi kan och hinner. De känner sig
väldigt välkomna och säjer ”oj, vilket
nätverk”.
– Vi ger och tar av varandra, ingen försöker
vara bättre än någon annan oavsett
hur mycket eller liten kunskap vi har. Det
är ingen som styr, utan vi försöker hjälpas
åt, även om några drar ett litet större lass
för att hjälpa de andra, och det tror jag är
vår styrka.
Hjälp behövs, för ”i vissa kommuner
byts folk som man byter strumpor”, som
Inger Olofsson uttrycker det.
– Vi gjorde en plockanalys, där alla kunde
vara med. Om någon sa nej till att vara
med så fick de frågan ”varför då?” Svaret
kunde då exempelvis vara att man kände
att man inte skulle hinna eller orka med eller
så var man inte insatt i hur det skulle gå
till. Till slut fick vi med alla, det är hot och
våld som gäller, skämtar Inger Olofsson.
Diskuterat förbund
Liksom i Jämtland har andra samverkansformer
varit på tapeten. Ett kommunalförbund
diskuterades 2004, men föll
på att några kommuner inte ville släppa
ifrån sig ansvaret. Västerbotten-kommunerna
kör nu vidare med hjälp av Inger
Olofsson. Diskussioner kring gemensamma
avfallstaxor, avfallsplaner och
föreskrifter ligger i pipeline, liksom mer
gemensam kommunikation och ett mer
likartat insamlingssystem samt samordnade
upphandlingar och samråd med
olika aktörer.
– Vi jobbar på att införa fyr-fackssystem
i Umeå och fem kranskommuner.
Inlandskommunerna i Västerbotten har
enorma avstånd för insamling och de ska
nu bilda en grupp för att titta på vilket
system som kan lämpa sig där, säger
Inger Olofsson.
– Samordning är viktigt, och vi gör så
gott vi kan.
Foto: Catrine Edlund
Foto: Per Ericsson
DET ÄR INGEN SOM STYR, UTAN VI FÖRSÖKER
HJÄLPAS ÅT.
Inger Olofsson, Västerbotten, på bilden tillsammans med Johan Söderling.
CHEFERNA SITTER RÄTT ENSAMMA I SIN ROLL,
DE BEHÖVER VARANDRA.
Lena Löfhaugen, Jämtland