TEMA MAT
19
tioner leda till ett slags panikångest som liknade
anafylaxi, eftersom rädslan gjorde att hjärnan
spelade mig ett spratt, säger hon.
Som liten hade hon det mycket tufft. I skolan
började de andra barnen kalla henne allergitjejen
eftersom hon blev hämtad i ambulans titt som
tätt. Ingen vågade bjuda henne på kalas och hon
hade svårt att få vänner. Samtidigt mådde hon
sämre och sämre av sina allergier.
HEMUNDERVISNING. I högstadiet exponerades
hon hela tiden för allergener, bland annat för att
det var populärt bland eleverna på skolan att äta
solrosfrön och spotta ut skalen på golvet. Skolan
visste inte hur de skulle hantera situationen, utan
valde i stället att ge henne hemundervisning under
en period.
Emmie blev mer och mer orolig och ångestfylld,
fick panikattacker och utvecklade tvångstankar.
När hon väl började i gymnasiet drog hon
sig undan och var ständigt rädd för att få en reaktion.
Ångesten var stundtals så stor att hon inte
bara var rädd för att dö, utan ibland även fick
självmordstankar. Och det var någon gång då, när
hon knappt längre vågade äta, som vändpunkten
kom. Särskilt minns hon en kväll i barndomshemmet
i Karlskrona, när familjen skulle äta middag
tillsammans. Hennes mamma och pappa lagade
maten och själv stod hon bredvid för att kontrollera
vad de hade i.
– Flera gånger frågade jag om jag verkligen
kunde äta det de lagade och de sa så klart ja. Ändå
vägrade jag till sist att röra middagen. Det var
otroligt jobbigt, vi började gråta alla tre och det
kändes som att allt bara var kaos, jag kunde inte
längre lita varken på mina föräldrar eller på mig
själv, berättar hon.
HJÄLP AV TERAPEUT. Emmie Sandberg var då 15
år och hon och hennes föräldrar insåg att de var
tvungna att göra något för att komma till rätta
med ångesten. De sökte hjälp hos barnpsykiatrin
och hon fick komma till en psykoterapeut. Terapeuten
började med att prata
med Emmie om hennes svårigheter
och fick henne sedan
att börja arbeta med tvångshandlingarna,
genom att försiktigt
utsätta sig för det hon
var rädd för. Hon fick olika
delmål att öva på hemma, till
exempel att äta en måltid där
hon bara fick läsa på innehållsförteckningen
20 gånger
i stället för 50 – för att till sist
bara få göra det en enda gång.
– Till slut köpte terapeuten
en chokladkladdkaka
som hon visste var garanterat
fri från allergener som jag
fick i uppgift att äta under
vårt möte utan att läsa på
innehållsförteckningen alls.
Det var fruktansvärt och jag
kände en otrolig ångest just
▲
Emmie tänker mycket på att inte
överföra sin rädsla på sonen Leo.