KRÖNIKAN ” slutet av förra året rådde viss uppståndelse kring ett beslut
37
Rökförbudet
borde vara onödigt
LUKAS DE VEEN har levt med allergi
och astma större delen av sitt liv.
Han jobbar på biblioteket i Gottsunda
och frilansar som recensent av skönlitteratur
och lyrik.
som vår riksdag – som med tanke på det dåvarande
politiska läget inte var eniga om särskilt mycket – var
åtminstone någorlunda överens om: rökförbudet.
Kritiken lät inte vänta på sig och kom från alla möjliga
håll. I Sydsvenskan kallade en borgerlig skribent rökförbudet
för ”en farlig vision”. I synnerhet framtidsvisionen om ett totalförbud
var problematisk. Dilan Apak tyckte i ETC att det
var skäligt att ”protestbolma” och skyller förslaget på bristande
ideologisk kompass. I flera andra tidningar gick det att
läsa liknande krönikor.
MÄRKLIGT NOG tyckte jag när dessa texter skrevs, och tycker
fortfarande, att det är svårt att hitta någon som har en
positiv inställning till förbudet i fråga. Visserligen har Jenny
Bengtsson i ETC skrivit en bra text i ämnet och Dagens Nyheter
har, tillsammans med bland andra SVT, uppmärksammat
förbudets positiva påverkan på såväl hälsan som tillvaron
i allmänhet. Men på det stora hela verkar de allra flesta
vara rent negativa till detta.
I mina led var ämnet hett redan innan riksdagen tog upp
frågan. Nu, så här kort innan frågan blir verklighet, känner
jag ett slags lugn innan stormen. Jag har rökande vänner
som redan under vintern börjat förbereda sig genom att istället
börja snusa. Så håller du ditt nikotinbegär i styr när
förbudet hägrar, tänker jag.
DET FINNS NÅGOT REVOLTARTAT i rökningen. Att rökningen
och nikotinet i sig är förenat med revolutionsanda, stå upp
emot förtryck etcetera. Men att istället stå emot grupptrycket
och inte acceptera den där cigaretten du blir erbjuden har aldrig
varit revolution. Möjligen ocoolt medlöperi. Här har cigarettföretagen
verkligen lyckats med sin marknadsföring.
Nej, det verkar faktiskt inte spela någon roll om du är
vänster, höger, branschanknuten eller bara privatperson.
Ty rökförbudet handlar till stor del om individens valfrihet
(som plötsligt faktiskt också tycks ha blivit en vänsterfråga
nu när bolmandet blivit hotat).
Debatten ligger anmärkningsvärt ofta på en låg nivå. I
vissa fall menar de som hörs högst att det är en klassfråga,
och att en friskisvurmande medelklass fått sätta praxis. Andra
talar om ”folkhälsofascism”. Oftast är det valfriheten
som åberopas här. Och jag funderar: vilken valfrihet? Att
sitta ute på ett café? Att invänta ett tåg på perrongen? Att
vistas i kommunala parker? Finns det någon av dessa valfriheter
du som röker egentligen nekas till?
VI SOM INTE RÖKER och vi som faktiskt mår dåligt av rök,
astma eller ej, nekas dagligen dessa platser på grund av dig
som väljer att röka i vår närvaro. Inte ens de som dagligen
arbetar i rökfyllda miljöer tas i beaktning. Här har man
ändå arbetat i flera år för att få till ett förbud. Påfallande
sällan figurerar dessa argument i skribenternas kolumner.
Jag blir lite besviken. Jag är trött på att läsa om hur rökarna
känner att de knuffas bort från uteserveringarna. Hur
vore det med ett annat perspektiv? Hur många offentliga utredningar
om hälsoriskerna behöver vi innan polletten trillar
ner? För att inte tala om den miljöpåverkan som både
framställandet av preparaten och själva nedbrytningen av
dem gör.
Det kan egentligen inte bli tydligare än så här: Din valfrihet
ska inte gå ut över mitt välmående – det borde vara en
medborgerlig självklarhet. Rökförbudet borde såklart vara
onödigt. Tills dess får bolmarna gilla läget.
LUKAS DE VEEN
I