Varulager
Varulager värderas till det lägsta av anskaffningsvärde och nettoförsäljningsvärde. Anskaffningsvärdet beräknas genom
först-in-först-ut-principen (FIFU) alternativt vägda genomsnittspriser. Val av metod beror på varans beskaffenhet och användningsområde.
Anskaffningsvärdet för färdiga varor och varor under tillverkning består av direkt material, direkt lön, andra direkta
tillverkningskostnader och en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader baserat på normal produktionskapacitet, men
HNOXVLYHOnQHNRVWQDGHU1HWWRI|UVlOMQLQJVYlUGHWXWJ|UVDYGHWEHUlNQDGHI|UVlOMQLQJVSULVHWXQGHUQRUPDODRPVWlQGLJKHWHU
minskat med kostnaden för eventuellt färdigställande samt tillämpliga rörliga försäljningskostnader.
Finansiella intäkter och kostnader
Finansiella intäkter består av ränteintäkter på investerade medel (inklusive, i det fall det förekommer, finansiella tillgångar som
kan säljas), utdelningsintäkter, vinst vid avyttring av finansiella tillgångar som kan säljas, samt sådana vinster på säkringsinstrument
som redovisas i årets resultat. Utdelningsintäkt redovisas när rätten att erhålla betalning fastställts. Resultatet från
avyttring av ett finansiellt instrument redovisas då de risker och fördelar som är förknippade med ägandet av instrumentet
överförts till köparen och koncernen inte längre har kontroll över instrumentet. Finansiella kostnader består av räntekostnader
på lån, effekten av upplösning av nuvärdeberäkning av avsättningar, nedskrivning av finansiella tillgångar samt sådana förluster
på säkringsinstrument som redovisas i årets resultat. Låneutgifter redovisas i resultatet utom till den del de är direkt hänförliga
till inköp, konstruktion eller produktion av tillgångar som tar en betydande tid i anspråk att färdigställa för avsedd användning
eller försäljning, i vilket fall de ingår i tillgångarnas anskaffningsvärde. Inga låneutgifter är aktiverade under de två senaste åren.
Valutakursvinster och valutakursförluster redovisas netto.
Finansiella instrument
Koncernen klassificerar sina finansiella tillgångar i följande kategorier: finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via resultaträkningen
samt lånefordringar och kundfordringar. Klassificeringen är beroende av för vilket syfte den finansiella tillgången
förvärvades. Ledningen fastställer klassificeringen av de finansiella tillgångarna vid det första redovisningstillfället.
(a) Finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via resultaträkningen
Finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via resultaträkningen är finansiella tillgångar som innehas för handel. En finansiell
tillgång klassificeras i denna kategori om den förvärvas huvudsakligen i syfte att säljas inom kort. Derivat klassificeras som
att de innehas för handel om de inte är identifierade som säkringar. Tillgångar i denna kategori klassificeras som omsättningstillgångar
om de förväntas bli reglerade inom tolv månader, annars klassificeras de som anläggningstillgångar.
(b) Lånefordringar och kundfordringar
Lånefordringar och kundfordringar är finansiella tillgångar som inte är derivat, som har fastställda eller fastställbara betalningar
och som inte är noterade på en aktiv marknad. De ingår i omsättningstillgångar med undantag för poster med förfallodag mer än
tolv månader efter rapportperiodens slut, vilka klassificeras som anläggningstillgångar. Koncernens lånefordringar och kundfordringar
utgörs av Kundfordringar och andra fordringar samt Likvida medel i balansräkningen.
En finansiell tillgång eller finansiell skuld tas upp i balansräkningen när bolaget blir part till instrumentets avtalsvillkor (dvs. på
affärsdagen).
En finansiell skuld tas upp när motparten har presterat och en avtalsenlig skyldighet föreligger att betala, även om fakturan
ännu inte mottagits.
En finansiell tillgång tas bort från balansräkningen när rättigheterna till kassaflöden i avtalet förfaller eller rättigheterna överförs
i en transaktion som överför väsentligen alla risker och belöningar från äganderätten till tillgångarna som överförts. Detsamma
gäller för del av en finansiell tillgång.
En finansiell skuld tas bort från balansräkningen när förpliktelsen i avtalet fullgörs eller på annat sätt utsläcks. Detsamma gäller
för del av finansiell skuld. Lån och fordringar är icke-derivata finansiella tillgångar med fastställda eller fastställbara betalningar
som inte är noterade på en aktiv marknad. Utmärkande är att de uppstår när koncernen tillhandahåller pengar, varor eller tjänster
direkt till en gäldenär (oftast en kund) utan avsikt att handla med uppkommen fordran. De ingår i omsättningstillgångar om
förfallodagen är inom tolv månader från balansdagen. Lån och fordringar ingår i posterna Kundfordringar och övriga fordringar i
balansräkningen.
Lånefordringar och kundfordringar redovisas efter anskaffningstidpunkten till upplupet anskaffningsvärde med tillämpning av
effektivräntemetoden. Finansiella instrument redovisas första gången till verkligt värde plus transaktionskostnader, vilket gäller
alla finansiella tillgångar som inte redovisas till verkligt värde via resultaträkningen, där hänförliga transaktionskostnader i stället
redovisas i resultaträkningen.
Derivat
Derivatinstrument redovisas i balansräkningen på kontraktsdagen och värderas till verkligt värde, både initialt och vid efter-
I|OMDQGHRPYlUGHULQJDU0HWRGHQI|UDWWUHGRYLVDGHQYLQVWHOOHUI|UOXVWVRPXSSNRPPHUYLGRPYlUGHULQJEHURUSnRPGHULYDWHW
identifierats som ett säkringsinstrument, och, om så är fallet, karaktären hos den post som säkrats. Koncernen identifierar vissa
derivat som antingen:
(a) säkring av verkligt värde avseende en redovisad tillgång eller skuld eller ett bindande åtagande (verkligt värdesäkring),
(b) säkring av en särskild risk som är kopplad till en redovisad tillgång eller skuld eller en mycket sannolik prognostiserad
transaktion (kassaflödessäkring).
Då transaktionen ingås, dokumenterar koncernen förhållandet mellan säkringsinstrumentet och den säkrade posten, liksom
även koncernens mål för riskhanteringen och riskhanteringsstrategin avseende säkringen. Koncernen dokumenterar också sin
bedömning, både när säkringen ingås och fortlöpande, av huruvida de derivatinstrument som används i säkringstransaktioner är
effektiva när det gäller att motverka förändringar i verkligt värde eller kassaflöden som är hänförliga till de säkrade posterna.
Företagets derivat består av s.k. OTC-derivat som ingåtts med finansiella motparter, noterade standardiserade derivat och
försäljnings- respektive inköpskontrakt som inte uppfyller undantagen för att redovisas som derivat (dvs. anses inte vara för
HJHWEUXN(QOLJW,$6InUVRPKXYXGUHJHOEDUDNRQWUDNWVRPHMlUDYVHGGDI|UI\VLVNOHYHUDQVPDUNQDGVYlUGHUDV$$.V
affärs modell tillåter (möjliggör) nettoreglering av ingångna inköps- och försäljningskontrakt för fysisk leverans. Derivat som inte
används som säkringsinstrument där säkringsredovisning tillämpas redovisas till verkligt värde via resultatet.