Tobias siktar mot
CROSSFIT-TOPPEN
I hela sitt liv har Tobias Sahlén lidit av astma och allergi, men han har aldrig låtit
sig stoppas av sjukdomen. Nu har han hittat träningsformen som blivit en livsstil.
TEXT JILL ERIKSSON FOTO JOHAN KINDBOM
4
Dov musik pumpas ur högtalarna på gymmet
på Regeringsgatan i centrala Stockholm.
Här tränar Tobias Sahlén crossfit
nästan varje dag.
Crossfit är träningsformen som kretsar kring
naturliga rörelser. Det handlar alltså om att efterlikna
det som våra förfäder gjorde naturligt: lyfta,
klättra, hoppa, släpa och springa. Träningsmaskiner
är bannlysta, i stället används ringar i taket,
rep, kettlebells, hopprep och så vidare.
Alla rörelser utförs med hög intensitet och konstant
variation för att uppnå hög fysisk prestationsförmåga
och på så sätt bli så allsidig som möjligt.
Den högintensiva träningen passar Tobias Sahlen.
Han är själv intensiv, energisk och dessutom fåfäng.
Han gillar, som många andra, att se bra ut.
– Jag började nöta på gym med meningslös
gymträning i tonåren efter att tränarna i friidrott
börjat ställa krav på mig.
Tobias, som hoppade över fem meter i längdhopp
som 14-åring, tröttnade till slut.
– Men gymträningen gav ingenting. Jag hade
svårt att bygga muskler så, säger han.
Till skillnad från klassisk bodybuilding och
gymträning inriktar sig crossfit på resultat i form
av förbättrade fysiska prestationer och inte på att
"skulptera" kroppen.
Det handlar om rörlighet, kondition, uthållighet,
styrka, snabbhet, explosivitet, smidighet, koordination,
precision och balans. En vältrimmad
kropp blir ofta resultatet ändå.
Tobias sätter sig vant på en konditionscykel och
börjar trampa. Musiken dunkar allt högre. För sex
år sedan följde han med en kompis på träning och
sedan dess har han varit fast.
– Det är roligt och också väldigt socialt, säger
han.
Lokalen är dunkel, det luktar svett och gummi.
Alla hälsar på varandra, här är många stammisar.
HÅLLER SIG INOMHUS. Tobias går obehindrat över
golvet på händerna, svingar sig fjäderlätt i de romerska
ringarna i taket och han liksom svävar över
det rappa hopprepet med små supersnabba steg
medan handlederna rör sig frenetiskt i cirklar.
Att Tobias var allergisk upptäcktes redan när
han var två år och fick en videkvist i ansiktet. Kinden
svullnade upp och han fick åka till sjukhuset i
Blekinge. Sedan var det läkarna som uppmanade
Tobias att börja träna.
– Det är ju bra för lungorna, säger han.
Det är
roligt och
också
väldigt
socialt
Tobias Sahlén erkänner att
en liten del av drivkraften
till träning är fåfänga.
PERSONLIGT
▲
”