EN SÄR S K I LD H I STORIA
de stormigaste mötena i förbundets historia. Det krävs inte alltför
mycket fantasi för att höra hur de ilskna debattargumenten fortfarande
ligger och dallrar i kristallkronorna i sammanträdesrummet.
Två frågor dominerade det 10:e förbundsmötet som skulle pågå
i tre dagar. Det var valet av den nye förbundsordföranden och
medlems-avgiftens storlek. Det fanns två kandidater till ordförandeposten,
Willhard Ramstedt och Ingalill Andersson. Debatten
karakteriserades av smutskastning mellan de båda sidornas
sympatisörer. Delegater som var med har svårt att riktigt konkretisera
vad det handlade om, men drar sig till minnes att det var
förhandlingsfrågor som stod mot professionsfrågor i viss mening.
Det slutade med att Bengt-Ove Moberg valdes interimistiskt till
ordförande till dess att ett extra möte, som först skulle hållas i december
men senare sköts till mars året därpå, hade avgjort frågan.
Valen i övrigt förrättades också. Både Ingalill och Willhard återvaldes
och Kent Christensson kom in som suppleant.
Ett viktigt beslut för medlemsdemokratin togs på mötet. De
vartannat år återkommande förbundsmötena skulle ersättas
med kongresser vart tredje år.
En ordförandekonferens i november föreslog att en ny tjänst som
kanslichef skulle inrättas för att få ordning på kansliet. Bengt-Ove
Moberg fick tjänsten och tillträdde med omedelbar verkan.
När nomineringstiden i ordförandevalet gick ut 15 december 1978
hade valberedningen fått in sju namn av 16 distrikt. Ingalill
och Willhard hade fått de flesta nomineringarna. Ingalill kandiderade
som heltidsordförande. Willhard stod bara till förfogande
på deltid eftersom han hade ett arbete på socialförvalt
99