EN SÄR S K I LD H I STORIA
SSRs lokala organisation hade inte fått fotfäste i Norrbottens
inland i början av 1970 och det saknades en lokal plattform
för fackligt arbete och social gemenskap.
”Men vi var ett gäng som bildade en fackligt och politiskt obunden
förening för socialarbetare i Gällivare. De flesta var SSR-are, men
det fanns också sådana som var med i SKTF och ST”.
Föreningen blev senare bas i den lokalförening som bildades
1974 när SSR fick en lokal organisation. Agneta ingick i styrelsen
och drogs också in i förhandlingarna. Det fortsatte med
uppdrag i distriktsstyrelsen 76, ordförandeskap i Norrbottensdistriktet
77–78 och i förbundsstyrelsen 1981.
Hösten 1977 blev en omvälvande tid för Agneta. Hon var på
sin första centrala förhandlarkurs, ombord på en finlandsbåt.
Under resan upptäckte hon att hon väntade barn.
”Då var det inte så vanligt med tjejer på förhandlarkurser.
Mitt deltagande resulterade i ett reportage i Socionomen.
Det blev som en lansering av min person. Jag valdes till kongressombud
1978”, berättar hon.
Men det blev inget av kongressen. Den helgen födde Agneta sitt
första barn. Hon debuterade i stället på extrakongressen året
därpå när Kent Christensson valdes till ordförande.
”Jag kommer ihåg att det var en väldig smutskastning mellan
kandidater. Ingalill stod mot Willard. Det var ett djupt dike
som delade SSR. Vad det handlade om var lite oklart, men
konflikten mellan förhandlingar och professionsfrågor var
väldigt stark. Eftersom valbredningen föreslagit Ingalill trodde
135