EN SÄR S K I LD H I STORIA
Jan-Åke Porgsren var ordförande i kartellen vid den tidpunkten.
145
”SSR ville driva frågan om lönediskriminering av kvinnor.
Men i SACO-Ks representantskapsmöte fanns ingen majoritet
för en sådan linje. Det gjorde det svårt för mig att sitta
kvar. Jag kunde inte följa majoritetslinjen och gå emot vitala
intressen i mitt eget förbund. Därför ställde jag mig inte
till förfogande för omval”, säger Jan-Åke Porsgren.
Det var ett animerat möte som hölls i läkarsällskapets lokaler
i Stockholm. Jan-Åke minns mötet med stort obehag.
”Min personliga upplevelse var att jag blev chockerad över
att SSR inte fick gehör för kravet på att driva kvinnolönefrågan.
70 procent av medlemmarna i SACOs kommunala kartell
var kvinnor. Flera av dem var offer för vad vi kallade
strukturell lönediskriminering, det vill säga de jobbade i yrken
som var kvinnodominerade. Att en fråga som berörde
så stor del av medlemskretsen inte vann majoritet var egentligen
häpnadsväckande. Men förklaringen var kanske att
vi var för tidigt ute. Övriga förbund var inte mogna för beslut
och hade inte förberett frågan så väl som vi.”
Jan-Åke Porsgren hade också ett djupt personligt engagemang
i frågan. Han hade varit sakkunnig i lönediskrimineringsutredningen
under Ingemar Mundebos ledning.
”Jag hade haft möjligt att tränga in i ämnet och sett var
problemen fanns. Då kändes det tungt att ens egen förhandlingsorganisation
inte ville ta i frågan”.