EN SÄR S K I LD H I STORIA
I styrelsen för den statliga riksföreningen satt företrädare från
Kriminalvården, Försvaret, Länsstyrelserna, Polisen, Affärsverken,
Arbetsmarknadsverket, Statens institutionsstyrelse, Socialstyrelsen,
universitet och högskolor med flera myndigheter. Styrelsearbetet
präglades av en omsorgsfull kartläggning av statsförvaltningen
för att finna fackliga ombud på varje myndighet.
Förbundet bedrev vid sidan av SACO-S en egen omfattande utbildningsverksamhet
som gav mycket goda resultat. Det har fört med
sig att SSR på statliga avtalsområdet har hög förhandlingskompetens
i förtroendemannaleden. Så hög att förbundens ombudsmän
kunnat ägna sig åt centrala avtalsfrågor och vara stödjande i arbetet
på myndigheterna. En ombudsman klarade hela det statliga området
beroende på att organisationen var homogen, taggad, besjälad
med kompetens och att människorna i den ägde en stark förbundskänsla.
149
En av eldsjälarna var Einar Regefalk som jobbade inom universitets
och högskoleområdet. Under 1970-talet bjöd han in till
möte för att presentera förbundet. Han hade hyrt lokal i Wennergren
Center i Stockholm och införskaffat mat och dryck för
300 personer. De 20 som kom blev riktigt mätta.
Partsbärare på det statliga avtalsområdet är SACO-S. En effekt av
detta är att SACO-förbundens medlemmar har en starkare knytning
till SACO än vad de har till förbunden. SSRs statliga riksförening
var en spänstig motvikt mot SACO-hegemonin och satte
SSR på kartan på ett tydligare sätt. Detta hade stor betydelse för
den rekryteringsverksamhet som bedrevs på det statliga avtalsområdet.
Den statliga riksföreningen var mycket framgångsrik i rekryteringsarbetet.
Genom kontaktombuden var förbundet representerat
på många myndigheter. I förhandlingssammanhang accepterades
kopplingen till SACO, men förbundet glömdes aldrig bort.