EN SÄR S K I LD H I STORIA
”Kassören gjorde bokslut på servetten efter styrelsemiddagen.
Revisorerna tittade aldrig på någon bokföring. Det var lite si
och så i många år. Egentligen är ett under att förbundet lever kvar
och utvecklas”, säger han.
Willhard Ramstedt valdes in som ordinarie ledamot 1961 och utsågs
samtidigt till ledamot i Arbetsutskottet, AU. Han skulle sitta kvar
i styrelsen ända fram till 1987 i roller som 1:e och 2:e vice ordförande,
förbundssekreterare och vanlig ledamot. Ingen förtroendevald
genom historien personifierar som Willhard rollen som
Mr SSR.
Vid ett par tillfällen höll han till och med på att bli ordförande.
Att han inte valdes in i styrelsen från allra första början hade sin
speciella förklaring. Så här säger han själv:
”Det berodde på mina kommunistiska sympatier”. De klingade
av med tiden och Willhard beskrevs under senare delen av sin
fackliga karriär som sosse på vänsterkanten.
Åren kring förbundsbildandet och fram till mitten av 1970-talet
skedde allt fackligt arbete inom SSR på fritiden. Den ersättning
styrelseledamöterna fick var för förlorad arbetstid, om det nu
fanns några pengar i den fackliga kassan.
”När vi var ute och förhandlade betalade vi själva våra resor.
Folket lokalt ordnade övernattning, ibland hemma hos
någon, ibland på billigt hotell. När det var möjligt reste vi
fram och tillbaka samma dag, med långsamma tåg. Jag offrade
familjen många gånger för det fackliga arbetet.”
Willhard Ramstedt gjorde 30–40 procent av sin totala arbetstid
som facklig agitator. Han och delar av styrelsen i övrigt reste
43