EN SÄR S K I LD H I STORIA
tiskt för hela Sverige. I Jönköping lades 11 kommuner ihop
i april det året. Det ställde krav på förbundet. Hur skulle vi
kunna företräda medlemmarna på ett bra sätt om vi inte
var närvarande. Styrelsen och vi förhandlare var inte överens
om vilka pengar som måste avsättas. En styrelseledamot
från Stockholm ansåg att vi skulle strunta i landsorten.
Där var medlemmarna inte så många per kommun”.
Sten Erickson ansåg att förbundet måste ställa upp
med förhandlare i alla kommuner.
”Det gjorde vi också och jag överskred förhandlingsbudgeten
kraftigt. När styrelsen skulle rannsaka vårt agerande fick jag
inte vara med. Jag skulle få sparken var det tänkt.”
Göteborgsdistriktet ville avskeda honom eftersom han ansågs
ha obstruerat mot styrelsens beslut. Arbetsutskottet bestämde
sig för att säga upp honom. Förbundsordföranden Arne Bufvers
tog upp frågan vid nästföljande styrelsemöte, men Sten blev
kvar.
Detta var inte första gången SSRs förbundsstyrelse försökte
lösa personalfrågor genom uppsägning. Året dessförinnan, hade
AU vid ett möte i Uppsala, försökt avsätta Rolf Hillerborg som
kanslichef. Det var styrelsens fruktlösa försök att lösa konflikten
mellan stridshing-starna Rolf och Sten. Båda ville förbundets
bästa. Men de arbetade mot målet med olika temperament.
88
Sten sammanfattar dessa år:
”Jag ångrar ingenting som jag gjorde i förbundet. Jag var lojal
med styrelse, ledning och medlemmar. Vi har haft olika uppfatt