EN SÄR S K I LD H I STORIA
Tre av förbundets ordföranden har kommit från det statliga området.
Resten har haft kommunala jobb. Dessa tre är Arne Bufvers
som var skyddskonsulent inom Kriminalvården, Nils
Pårud, lektor vid socialhögskolan i Umeå samt Ulph Holmgren,
handläggare vis Socialstyrelsen. I förbundsstyrelsen har det
statliga avtalsområdet alltid varit representerat.
En lång rad företrädare på det statliga området har slagits för SSRs
fackliga frågor, ofta i skuggan av de kommunalanställdas dominans
i informationsflödet. Under 1970-talet och det tidiga 1980-talet
bildades riksföreningar som skulle bevaka de fackliga frågorna
för yrkesgrupper utanför kommunerna. Den statliga riksföreningen
var störst och mest aktiv. Anställda inom andra arbetsmarknadssektorer
hade motsvarande riksföreningar, till exempel
inom försäkringskassa, privat sektor och kyrkan.
Riksföreningarna utgjorde en reell maktfaktor i förbundet. Förklaringen
var att de kunde samarbete. Med lite draghjälp från ett
distrikt eller studenterna kunde riksföreningarna välta en hel kongress.
148
Riksföreningarna avskaffades på 1990-talet och ersattes av regionföreningar
med företrädare för alla arbetsmarknadssektorer.
Den kamp för existens och berättigande som kännetecknat den
fackliga verksamheten i kommunerna har i lika hög grad funnits
inom de andra områdena. På det statliga området var Statstjänstemannaförbundet
den stora konkurrenten om socionomerna.
På försäkringskassan var det Försäkringsanställdas förbund
och Jusek. Inom enskilda sektorn SIF och Jusek.