EN SÄR S K I LD H I STORIA
Förbundsledningen ansåg att redaktionen överträtt sina mandat
vid upprepade tillfällen och ville kasta ut journalisterna ur VUrummet.
Uppgörelsen skedde, som brukigt är inom SSR, inför
öppen ridå. Konfrontationen kom på en ordförandekonferens
i Örebro.
Det blev en dramatisk debatt. Diskussionerna fördes utifrån politiska
preferenser. Vänsterfalangen stöttade redaktionen. Studenterna
hade stort inflytande, ett ombud för varje högskola. Deras röster skulle
kunna avgöra till förmån för den ena eller andra sidan.
Ordförandekonferensen inleddes med en budgetdiskussion. Kent
lade ett budgetförslag som gynnade studenterna. Ingalill Andersson,
vänsterfalangens ledare, gick emot. Det fick över studenterna
på Kents sida, även i själva tidningskonflikten. Men innan frågan
gick till en avgörande omröstning hade Kent och hans sympatisörer
i styrelsen hotat med att ställa sina platser till förfogande.
”Vi förbehöll oss rätten att sammanträda när redaktörerna inte var
närvarande. VU var ett beredningsorgan till styrelsen. Men givetvis
hade redaktionen fullt tillträde till styrelsens möten. Likaså
hade de tillgång till alla relevanta handlingar”, säger Kent.
Med 40 röster mot 36 ställde sig ordförandekonferensen på styrelseordförandens
118
sida.
”På sätt och vis var detta en avgörande strid. I och med att vi
gick segrande ur den blev det en vändpunkt i förbundet. Vi började
samarbeta”, säger Kent.
En styrelseledamot som var med under denna tid ger den
här beskrivningen: ”Åsiktsmässigt var det visserligen väl