EN SÄR S K I LD H I STORIA
drövligt. Jag trodde faktiskt inte att ett fackförbund som SSR skulle
kunna existera eftersom det växte så snabbt utan att ha resurser.
Inger Tankred var den ende handläggaren och hon skulle
göra allt, lägga yrkanden, göra Socionomen och samtidigt allt
annat”, säger han.
Rolf drar sig till minnes följande episod en vinterdag under
sin första tid i SSR. ”Hela kansliet var fullt med papper. Och
allt annat saknades”.
Förklaringen var att någon skickat ut en enkät till samtliga medlemmar.
”Uppenbarligen hade nästan alla svarat för där låg
1 800 ifyllda papper och täckte alla skrivbord och stolar. Öppnade
man en garderobsdörr så fladdrade gamla minneslappar
över en med beskedet ’ring den eller den snarast’.
Medlemsregistret var i stort sett oanvändbart. Det fanns de som
sökt in i förbundet upp till nio gånger men inte kommit in, medan
andra som fanns i registret aldrig sökt inträde. Ingen kunde finna
våra ingångna avtal. Jag började från grunden”, säger han.
”När ryktet gick om att jag hade anställts kom det ena katastrofsamtalet
efter det andra. ’Har ni inte era yrkanden inne före klockan
tio i morgon förmiddag så betraktar vi er som obefintliga i
årets avtalsrörelse’, röt en arbetsgivare. En annan sa att förhandlingar
hade påkallats men ingen från SSR hade infunnit sig.”
Läget var, enligt Rolf, ofta katastrofalt. Förklaringen var bristande
50
resurser.
En av dem som arbetade på kansliet var Birgit Piléus. Biggan
som hon kallades skulle stanna på förbundet i 35 år, fram till sin
pensionering. Då hade hon hunnit med de flesta arbetsuppgifter