EN SÄR S K I LD H I STORIA
Hon kallar sig själv för mjäkig till en början. Men säger:
”Jag var inte alldeles borta när jag kom in som ordförande. Jag
hade redan fungerat som stötdämpare mellan familjen på
kansliet och styrelsen”.
Någon könsrelaterad konflikt mellan en kvinnlig ordförande
och ett grabbigt kansli upplevde hon inte. Agneta menar att
männen slipats i kanterna av att jobba i ett kvinnodominerat
förbund.
” Jag minns inga negativa reaktioner på valet av mig, men jag
vet heller inte om det var så positivt. Medlemmar som inte har
fackliga uppdrag bryr sig inte om sådana frågor. Det är
bara bland kanslipersonal och förtroendevalda som könet
är av intresse”, tror hon.
Men inom SACO var bemötandet annorlunda.
”I SACO-världen finns en färdig uppfattning om SSR och dess
medlemmar. Att förbundet dessutom representerades av en
kvinna var inte meriterande. I styrelsen visade det sig genom
klassiska härskartekniker. De låtsades att jag inte fanns
eller glömde vad jag hette. De buntade ihop oss kvinnor och
agerade som om alla kvinnor tyckte likadant i alla frågor
bara för att någon av oss yttrat sig.”
Den styrelse som avsatte Roland Larsson blev mycket stark och väl
sammansvetsad. Sammanhållning mot yttre fiender var nödvändigt
i det känsliga läge som uppstod i medlemsopinion och omvärld efter
ordförandeskiftet. Men sammanhållningen kvarstod under hela
och även nästa period, trots att vissa ledamöter byttes ut.
139