EN SÄR S K I LD H I STORIA
”Vid ett tillfälle hade vi lagt ett styrelsemöte i Köpenhamn.
Vi hade tagit våra arvoden för att finansiera båtresan fram och
tillbaka. Men det blev ett himla liv på nästa möte. Vi anklagades
för att ha varit i Nyhavn och svirat för medlemmarnas
pengar.”
Den fackliga verksamheten var påpassad och de förtroendevalda
noggrant iakttagna.
”Jag kom in i SSR 1971 och blev fackets postutdelare på socialförvaltningen
i Malmö. Den fackliga verksamheten i Malmö
var i en Storm und drang-period. Vi hade väldigt roligt. Vissa
helger arrangerade vi fackliga kurser. Deltagandet var delvis
ideellt. Vi betalade en viss summa själva. Men det hindrade
ingen från att delta. Vi var som ett kamratgäng. Många av oss
var jämngamla. Den fackliga rörelsen blev en arena där det internationella
solidaritetsarbetet kanaliserades. Det handlade om
att samla in pengar och göra uttalanden. Det politiska engagemanget
var viktigt. Det var antingen för eller emot. De som
hade borgerlig uppfattning hade det svårt. De fick leva på sin
charm”, säger Torgny och anspelar på en annan förtroendevald
i lokalavdelningen. Han heter Carl Sonesson och var på 80- och
90-talen moderat politiker och regionråd i Skåne.
Torgny, som sedermera blev personaldirektör i region Skåne,
minns att lönefrågorna skapade stort engagemang.
”Diskussionerna efter strejken 1971 handlade om tilläggslöneklasser
och fjäsktillägg. Känslorna var upprörda eftersom
det uppfattades som om facket gav upp den solidariska
synen. Latitudlönesystemet öppnade lönerna för lokal påverkan.
Löneskillnader blev tydliga. Det var lätt att skapa engagemang
och irritation kring lönefrågan.”
71