EN SÄR S K I LD H I STORIA
ningar, men jag har aldrig fronderat. Under åren har jag satt upp
mål som de sagt ja till. Förhandlingsmålen har jag nästan alltid
formulerat själv och jag har aldrig fått stryk i en förhandlingsfråga
i förbundet. Med den grunden känner jag mig trygg i SSR”,
89
säger han.
Erfarenheter från förhandlingarna om kommunsammanläggningar
föranledde ett nytänkande i förbundet. Både styrelse och personal
insåg att det inte gick att täcka hela landets behov med personal
från Stockholm. Sten Erickson började bygga upp en organisation
med lokala förhandlare. Den första kursen för lokala
förhandlare hölls på vintern 1971. 20 personer från hela
landet deltog. Efter det arrangerades kurser varje år.
De ombudsmän som så småningom skulle befolka förhandlingsavdelningen
på SSR måste alla gå kursen för att komma ifråga för
centrala förhandlingsuppdrag. En av dem var Jan-Åke Porsgren,
förtroendevald från Malmö stad som senare skulle ta över efter
Sten som förhandlingschef. En annan var Jan Nilsson, distriktsordförande
i Stockholm och ledamot i förbundsstyrelsen innan han
anställdes på förhandlingsavdelningen. Jan var också den förste förtroendevalde
som hade ett fackligt heltidsuppdrag betalt av arbetsgivaren,
enligt Lagen om facklig förtroendeman, LFF.
Senare delen av 1970-talet var det fackliga stordriftstänkandets tid.
Förbund med medlemmar anställda på den privata arbetsmarknaden
bildade tillsammans förhandlingskartellen PTK, Privattjänstekartellen.
Det revolutionerande med skapelsen PTK var att förbund
inom såväl SACO som TCO gick med. SSR var ett av förbunden
som så småningom skulle ansluta sig. Före PTKs tillkomst hade
förbunden förhandlat var och en för sig. Civilingenjörsförbundet,
som var det SACO-förbund som hade flest privatanställda med