EN SÄR S K I LD H I STORIA
En glädjande utveckling anser Christer Romilson som konstaterar
att OFR år 2008 är större än Kommunal när det gäller
medlemsantal på det kommunala området.
”Det är en rätt stor sak. Inom det statliga avtalsområdet har
tjänstemännen och akademikerna alltid varit större än LO. Men
på den privata och kommunala sidan har LO dominerat. I dag är
OFR större än Kommunal och TCO och SACO har tillsammans
fler medlemmar än LO sett över hela arbetsmarknaden. Och
skillnaderna kommer bara att öka.
Att tjänstemannagrupperna växer och arbetargrupperna krymper
beror rent strukturellt på hur arbetslivet förändras och näringslivet
utvecklas. Och naturligtvis borde TCO och SACO tillsammans ha
en maktposition som motsvarar numerären. Det har de inte i dag.
LO är dominerande och lyckades också dominera avtalsrörelsen
2007–2010 totalt. De fick i stort sett sina yrkanden inskrivna
i avtalet. Kvinnosatsningen fick en struktur som innebar att den
bara gick till kvinnor som tjänade under 20 000 kronor. Det
vill säga, den gick helt förbi stora SACO och TCO-grupper;
socionomer, lärare, sjuksköterskor med flera grupper.
Det är anmärkningsvärt att avtal fortfarande sluts på den grunden,
men det visar att LO fortfarande dominerar. Även politiskt
tänker de folkvalda att facket, det är LO. Så länge vi har socialdemokratiska
regeringar blir det oerhört tydligt. Och det är klart att
så länge TCO och SACO inte samarbetar utan ligger i luven på
varandra då är LO störst och starkast. Av de tre är ju LO fortfarande
störst räknat på antalet förbundsmedlemmar.”
Om tjänstemän och akademiker vill flytta fram sina positioner
och skapa en annan maktbalans då måste de samarbeta.
174