EN SÄR S K I LD H I STORIA
Internationella frågor gavs regelbundet stort utrymme. Det var
artiklar om femdagarsveckans välsignelse i Sovjetunionen, sociala
framsteg i Kina, välståndet på Kuba.
När förbundets högsta beslutande organ sammanträdde var det
alltid stormiga möten, oavsett om de kallades förbundsmöten eller
kongresser. Yrkesgrupper och geografiska distrikt stod mot
varandra. Allianser bildades i sakfrågor och i personval. På 70-
och 80-talen var motsättningarna också politiskt betingade. Vem
som ”stökade mest” beror på vilken falang man frågar.
Men SSR var egentligen inte annorlunda än andra intresseorganisationer
vid den här tiden. Skillnaden var att SSRs medlemmar
stod i frontlinjen i debatten inom många områden. De syntes
och hördes och detta retade många, inte minst inom SACOetablissemanget.
Vänstergrupperna var aktiva och tog för sig.
Den bestående ordningens företrädare hade en kärv tid.
Skattebetalarnas förening kom i sin tidning Sunt förnuft med ett
utfall mot socionomerna som var typiskt för tidsandan.
”I socialvårdens personal blandas högst vanliga medborgare
med de mest egendomliga existenser såsom polishatare, haschrökare
76
och KFML-are.”
Förbundsmöten hölls som regel över en helg. På lördagskvällen
festade delegaterna vid en gemensam middag. På söndagsförmiddagen
förrättades valen. Natten mellan lördagen och söndagen
var den mest aktiva perioden för intriger. Det var viktigt
att ha kontroll över valberedningen och se till att ens egna kandidater
kunde matchas in i styrelsen. Röster köptes och såldes mot
stöd i den ena eller andra sakfrågan. Fackliga och politiska frågor