EN SÄR S K I LD H I STORIA
blemet i konferenssalen på den tillbyggda övervåningen.
SACOs ordförande Göran Kallin utbrast när han närmade
sig entrén och såg marschallerna fladdra i kvällsljuset. ”Ta
mig tusan. Dom har lyckats”, enligt dåtida källor.
Personalen gladdes åt de nyrenoverade arbetsrummen, långt
från takdropp och trångboddhet, och tackade vederbörligt
sin kanslichef, Bengt-Ove Moberg. Det var han som fullföljt
köpet på styrelsens uppdrag och hållit i trådarna med att
göra om industribyggnaden till kontorshus.
Bengt-Ove Moberg hade uppdraget att organisera ett kaotiskt
kansli och få det på fötter när han tillträde som kanslichef. När
han började jobbet var det inte mycket som fungerade. En mängd
funktioner var satta ur spel. Rutiner som medlemsregister fungerade
inte. Den ekonomiska redovisningen var bristfällig, inte
så att det saknades pengar, men det var svårt att överblicka förbundets
ekonomiska ställning. Personalfrågor måste lösas. Inom
kansliet pågick en maktkamp mellan de som sysslade med förhandlingsfrågor
och de som handlade yrkesfrågor.
Bengt-Ove hade ett mjukt handlag med personalen och löste
problem som uppstod. Konflikterna bilades även om de inte
löstes. Han spred en varm och positiv stämning omkring
sig och var den typ av kanslichef som personalen just då behövde.
I varje fall är det hans eftermäle. Dessutom medverkade
han till att bättra på förbundets renommé i SACO-sammanhang
och i umgänget med förbundets omvärld. Så småningom
började kansliet fungera. Till stöd mot kritikerna
kunde han visa på en positiv medlemsutveckling.
Med Kent Christensson som ordförande infördes stabilitet
i förbundet. Kent var orädd, tog konflikter när det kräv
110