EN SÄR S K I LD H I STORIA
Lars fullföljs traditionen med att utse personer som har rötter i
förbundet till höga chefer. Han gick med i förbundet när han läste
förvaltningsprogrammet i Karlstad. Som student medverkade han
på kongressen 1987 och fick då den första inskolningen i SSRs turbulenta
166
demokratiformer.
Lars Holmblad anställdes som studenthandläggare 1988. Han utsågs
till ombudsman 1991. 1995 erbjöds han jobb som informationschef
men delar av personalen och styrelsen sade nej. Då utnämndes
han i stället till förbundssekreterare. Fyra år senare efterträdde han
Jan-Åke Porsgren som förbundsdirektör.
Han kastades in i den fackliga hetluften med förhandlingar, överläggningar,
konspirationer och skvaller på en gång. Han visste sedan
tidigare att människor som går omkring och ler i hans omgivning
inte alltid gör det av välvilja. Den fackliga branschen är ingen tebjudning.
En nykomling ska testas. Men Lars hade rykte om sig
att vara både orädd och prestigelös. Han hade lätt för att driva en
linje, fatta beslut och stå för dem.
Ett antal stora frågor stod på dagordningen. Det första han mötte
som ny förbundsdirektör var turbulensen i sin egen förbundsstyrelse.
Det överraskande valet av Ulph Holmgren på kongressen
2000 hade skapat konflikter i styrelsen. Styrelsens ledamöter
drog inte åt samma håll. Redan efter några styrelsemöten uppstod
meningsskiljaktigheter om politiken, och övriga styrelseledamöter
hotade med att ställa sina platser till förfogande.
Det blev den nye förbundsdirektörens uppgift att försöka överbrygga
de spänningar som fanns. Ulph Holmgren kände sig efter
några månader tvingad att avgå av trycket från omgivningen.
Efter en interimistisk lösning med att första vice ordföranden Ag