EN SÄR S K I LD H I STORIA
bildandet av ett fackligt socionomförbund. Redaktör för Socionomförbundets
tidning vid den här tiden var en hängiven
SKTFare, Anita Gradin, sedermera statsråd i socialdemokratiska
regeringar och Sveriges första EU-kommissionär.
Vid Socionomförbundets årsmöte 3 september 1954 uppdrogs
åt en särskild kommitté att allsidigt utreda vissa vad
man kallade ”fackliga spörsmål”. I mars 1956 presenterade
kommittén ett förslag om att ”samtliga socionomer från 1 januari
1957 skulle organisera sig i SACO”. Förslaget behandlades
på Socionomförbundets årsmöte det året utan att något
hände. Inte heller hände något det följande året.
Den debatt som nu följde i SKTF-tidningen och i Socionomför
bundets tidning var mycket negativ till en kollektivanslutning
av socionomerna till SACO. Alvar Söderholm, socialassistent
på Nykterhetsnämnden i Norrköping, som var
en av dem som engagerade sig i bildandet av ett fackförbund
betecknade SKTFs agitation som skrämselpropaganda.
I ett inlägg i Socionomen skrev han:
”Man utmålar i hemska färger vilka förskräckliga ting
som skulle drabba socionomerna om de lämnade det stora
och starka SKTF. … Det som en socionom finner särskilt
anmärkningsvärt i SKTF-propagandan är att man inte
har någonting alls att komma med då det gäller våra speciella
yrkesfrågor. Väsentliga frågor om hur vår utbildning
ska förbättras, hur kompetensfrågan ska lösas och hur tillgången
på socionomer ska säkras genom att göra yrket
mer lockande nonchaleras av SKTF. … Ett fackligt yrkesförbund
för socionomer är nödvändigt om vi ska kunna
hävda våra intressen och förbättra vår ställning”.
24