EN SÄR S K I LD H I STORIA
ningskrav från läkare och civilingenjörer på avtalskonferenser.
Det var en jobbig tid”, säger Bengt-Ove Moberg.
Även på kansliet var det svårt att hålla sams, men det hade
inte med politik att göra utan med prioriteringar av resurser.
Mellan kanslichefen Rolf Hillerborg och Sten Erickson
pågick ofta konflikter. Särskilt tydliga blev dessa när Sten
fick ansvar för förhandlingsverksamheten. Rolf hade utredningsfrågorna
hos sig, och var dessutom kanslichef.
Om styrelsen fattade beslut som gynnade förhandlingsverksamheten
gick Rolf omedelbart emot beslutet och vice versa. Det
gick perioder när de två inte talade med varandra. Vid sådana
tillfällen fick kanslimöten ledas av extrainkallade styrelseledamöter
som också hade rätt att fatta beslut när kansliet inte kunde
enas. Willhard Ramstedt fick träda in vid flera tillfällen.
Men ibland samlades kansliet i enig front mot styrelsen.
Ett par sådana tillfällen var vid tjänsteärenden.
Styrelsen ville anställa ytterligare en ombudsman och hade en
egen kandidat. Sten Erickson hade en praktikant, Bengt Gustafsson.
Personalen kämpade för att praktikanten Bengt skulle
anställas. Men styrelsen ville driva igenom sin kandidat.
Den dag styrelsen samlades för att ta beslut kom all kanslipersonal
svartklädda till jobbet. Kaffet som kokades till
styrelseledamöterna var som tjära.
En ung studentrepresentant i styrelsen, Torbjörn Staaf, kom
ut till personalen och klagade på kaffet. Han frågade vad som
var på gång när kaffet var så äckligt och alla var sorgklädda.
79