EN SÄR S K I LD H I STORIA
flätades in i varandra. Det var svårt att hålla åtskillnad mellan ombud
som drev fackliga frågor och dem som inte bara ville flytta
fram SSRs positioner, utan också ta över hela förbundet.
Stridigheterna förekom också i SSRs egen styrelse från alla första
början. Motsättningarna kom att prägla förbundets verksamhet
och inriktning ända fram till 1990-talet, men nådde
sin kulmen under 1970-talet och det tidiga 80-talet.
En återkommande stridsfråga var huruvida man skulle satsa resurserna
på att utveckla förhandlingsverksamheten om löner och arbetsvillkor
eller om man skulle satsa på utredningsverksamhet och
utveckling av yrkesrollen. Frågeställningen ledde till stora inre
spänningar och öppen skarp konflikt. Pengarna räckte inte till
allt.
STARK VÄNSTERFALANG
Konflikterna hade politisk och geografisk karaktär. Göteborgsdistriktet
hade en radikal falang som leddes av en av styrelsens
starka kvinnor, Ingalill Andersson. Hon valdes in i styrelsen
1971 och kom att leda en stark vänsterfalang fram till 1981.
Bengt-Ove Moberg som var ordförande emellan 1976 och 1979
säger: ”Ingalill Andersson var charmant, behaglig och duktig,
men råkommunist. Hon ställde till det på alla sätt i styrelsearbetet,
både i politiska och fackliga diskussioner. Höga löner var ingen
självklarhet, ansåg hon. Förbundet hade köpt en andelslägenhet
till sin förtroendevalda ordförande som inte bodde i Stockholm.
Den skulle säljas omedelbart, ansåg hon. Helst utan vinst”.
Ingalill Andersson var inte ensam om den linjen. Värderingsmässigt
företrädde hon en stor grupp medlemmar, inte bara i Göte
77