EN SÄR S K I LD H I STORIA
Att vi växte och blev framgångsrika var inte riktigt populärt. Till
och från kallades vi för pseudoakademiker av förbund som in på
90-talet hade 80-poängsutbildningar som rekryteringsbas.
Då vet ändå alla att SSRs medlemmar varit stenhårda när det
gällt rekryteringsprinciperna om högskoleexamen. Nästan ingen
fråga har väckt sådan upprördhet som när undantagsregler för
medlemskap diskuterats.”
Personer som varit med länge i SSR vittnar om att det alltid har
funnits ett motstånd mot SSR inom SACO. Bengt-Ove Moberg,
som förutom att ha varit förbundsordförande och kanslichef
på SSR även varit chef på SACOs kansli säger:
”SSR har aldrig varit ett högstatusförbund. Det var inte lätt
att göra entré i SACO för dem i SSR som var med från början.
Det har inte heller varit lätt för oss som har försökt förvalta
medlemskapet”. Bengt-Ove menar att det finns en hierarki
inom SACO som styr dagordningen på ett osynligt sätt.
”Läkarna, Civilingenjörerna och Sulf står högst i rang. Sen
kommer en mellangrupp dit till exempel Naturvetare räknas.
Lärarna accepteras som en följd av sin storlek. Socionomer står
lägst av de renodlade yrkesförbunden.
Detta hierarkiska tänkande har styrt beslutsfattandet inom
SACO. Läkarna och i viss mån CF har avgjort SSRs position
inom SACO-familjen”, säger han.
”Synen på SSR berodde inte bara på värderingen av socionomutbildningen,
utan också på bedömningen av att förbundet bestod
av ett gäng otyglade kommunister. Vi ansågs länge vara väldigt
142