EN SÄR S K I LD H I STORIA
Kent och Bengt-Ove agerade också i de högre organisationspolitiska
sfärerna med sin kontaktskapande verksamhet under
1980-talet. Det primära syftet var att försöka undvika rekryteringsstrider
med andra förbund. Även förhandlingsavdelningen
med Sten Erickson och Jan-Åke Porsgren i spetsen var angelägna
om att ha fred mellan förbunden så långt det var möjligt.
Rekryteringsstrider drog både personella och ekonomiska resurser
från annan, mer konstruktiv, verksamhet.
SSR tecknade dubbelanslutningsavtal med förbund som verkade
inom områden där socionomer arbetade. Det innebar att förbunden
delade på intressebevakning gentemot medlemmen och också
på medlemsavgiften. Eftersom det fanns socionomer inom utbildningsområdet
tecknades avtal bland annat med Lärarnas Riksförbund,
SULF och Skolledarna. Även förbund inom vårdområdet
involverades i dubbelanslutningsavtal beroende på kuratorerna,
till exempel Tandläkarförbundet, Läkarförbundet, DIK, Förbundet
Sveriges Arbetsterapeuter och Sjukgymnasternas riksförbund.
SSR tecknade också dubbelanslutningsavtal med SIF
på enskilda sektorn.
En strategi som SSR utvecklade vid den här tiden var att knyta relationer
till Lärarnas Riksförbund som var SACOs största förbund.
Syftet var att försöka balansera makten mellan dem och SACOs
båda dominerande för-bund, Läkarförbundet och Civilingenjörsförbundet,
125
CF.
Kent konstaterar:
”Det har ett värde att ha fortlöpande kommunikation eftersom
det kan lösa vissa problem. Men jag blev besviken många gånger”.
Ändå är hans bedömning att SSR flyttade fram sina positioner.