EN SÄR S K I LD H I STORIA
I mars svarade regeringen Palme med en tvångslag, bland annat
föranledd av att arbetsgivarna svarat med lockout. Lockouten
utformades på ett sådant sätt att även officerarna i det
svenska försvaret togs ut i konflikt. Det föranledde utländska
medier som bevakade konflikten att förlöjliga den svenska arbetsmarknadskonflikten
i sina rapporter till hemlandets läsare.
Tvångslagen frös konfliktåtgärderna under några veckor.
När förhandlingarna återupptogs dikterade regeringen villkoren
för de avtal som SACO-förbunden fick. Det presenterades via ett
medlingsbud. För SSRs vidkommande erbjöds socialassistenter och
kuratorer en rekryteringsgång från lönegrad 18 direkt till 20 eller
21. En stor del av socionomtjänsterna placerades i ett ”latitudsystem”.
SSR sa nej till budet eftersom bruttolönehöjningen på 10
procent på grund av pris- och skatteutvecklingen skulle bli en köpkraftsminskning
på 1 400 kronor per år 1973 jämfört med 1968.
Men nejet hjälpte inte. Befordringsgången skrevs in i en protokollsanteckning
som skulle gälla från 1973. SKTF försökte stoppa
den delen av uppgörelsen. SSR tvingades gå till AD för att få ut
pengarna. Många bittra ord fälldes över resultatet. Det trista slutet
skulle hålla tillbaka stridsviljan i SACO i nästan 15 år.
När SSRs styrelse senare samma år sammanfattade verksamheten
för 1971 gjorde den avgående ordföranden Arne Bufvers
ändå en positiv analys av resultatet. ”SSR har gjort sin bästa avtalsrörelse
hittills. Vi lyckades driva igenom en inkomstutjämning
85
inom SACO.”
Två år senare lanserar SACO begreppet livsinkomst, en ny term som
på nytt skulle röra om i avtalssverige. SACOs statistiker kunde visa
att en kurator tjänar mindre än konduktörer och metallarbetare sett
över det yrkesverksamma livet. Aftonbladet, som då ägdes av LO,