EN SÄR S K I LD H I STORIA
Under strejken 1986 arrangerade Christin och hennes kamrater
torgmöten. Med hjälp av megafoner ropade de över den akademikertäta
allmänheten i Lund att de ville ha lön efter utbildning.
Efter examen arbetade hon som socialsekreterare i Båstad.
Vid anställningsintervjun frågade de henne om vad hon gjorde
på sin fritid. ”Jag visste inte vad jag skulle svara eftersom
jag lagt all fritid på SSR.” Hon fick jobbet och startade
omedelbart en SSR-förening. Efter tio år i Båstad blev hon
chef för individ- och familjeomsorgen i Svalöv.
På arbetsplatserna fanns inga motsättningar, vare sig med
andra medlemsgrupper i SSR eller med SKTF och Kommunal.
Motsättningarna mellan i första hand SKTF och SSR
från 60- 70- och 80-talen var på väg att försvinna.
”I Båstad hade vi ett mycket gott samarbete och gjorde gemensamma
saker med de andra facken. Problem löstes utan formella
förhandlingar och atmosfären var positiv. Chefen och vi var
ofta överens. Det gällde bara att hitta lösningar.”
Engagemanget i facket fortsatte hela tiden. Hon satt i styrelsen
i föreningen i Båstad och i distriktsavdelningen i Kristianstad.
1990 deltog hon på sin första kongress och kände sig som en
glesbygdsföreträdare. Hon drev småkommunsfrågor.
Christin valdes in i förbundsstyrelsen 1993. Femton år senare
kan hon konstatera att det har gått bra för förbundet.
”Vi har lyckats fortsätta attrahera medlemmar och hade en
kraftig uppgång fram till dess att den nya regeringen började
sänka fackförbunden med sin politik. Men trots förändringarna
i a-kassan 2006 har vi fortsatt att växa, om än i något stillsammare
takt.”
163