EN SÄR S K I LD H I STORIA
DET SVÅRA VÄGVALET
Politiska ställningstaganden orsakade konvulsioner internt i
förbundet. Styrelseledamöter stod mot styrelseledamöter, tjänstemän
mot tjänstemän och ledamöter mot tjänstemän.
Men utåt demonstrerades enighet och sammanhållning. Striderna
på de externa slagfälten fördes med oförminskad styrka
mot SKTF och andra TCO-förbund och mot politiska tjänstetillsättningar.
SSR mötte även motstånd och tveksamhet från de
etablerade förbunden inom SACO.
”SSRs medlemmar är inga riktiga akademiker. Dessutom är
förbundet en hemvist för vänsterradikaler och provokatörer”,
ansåg många i SACO-förbunden. Vänstergrupper i SSR ansåg å
sin sida att SACO var en högervriden organisation som SSR
snarast borde lämna.
SSRs vägval var varken enkelt eller självklart. Jo, en sak var alla
överens om. Det gällde att växa och skaffa sig ekonomiska resurser.
39
Förbundsmötena hölls enligt stadgarna vartannat år. Det var
viktiga möten eftersom förbundets politik stakades ut vid dem.
Ombuden var väl förberedda och frågorna ofta genomdiskuterade
på det lokala planet. Var och en visste hur de skulle använda
sina mandat och agera i de olika frågorna.
Under 60-talet var förbundsmötena hövliga och väluppfostrade
tillställningar. Att representera medlemmarna i det högsta beslutande
organet uppfattades som ett betydelsefullt demokratiskt
hedersuppdrag. Det var också vad det var. För förbundet var
det oerhört viktigt att sätta avtryck på arbetsmarknaden och