EN SÄR S K I LD H I STORIA
härsknade till och skrev i en ledare att ”akademikerna har sådana
förmåner att de inte ska tala högt om att de tjänar sämre”.
Ledarkommentaren är avslöjande för socialdemokratiska medier
vid den här tiden. Den visar också hur arbetare och så kallade
lägre tjänstemän såg på akademiskt utbildad arbetskraft. Det fanns
en mycket tydlig åstundan i samhället att åstadkomma löneutjämning.
Lika lön för lika arbete tenderade att bli lika lön för allt arbete
i debatten. Vänstergrupperna i SSR ställde sig högljutt bakom den
ambitionen.
Sten Erickson ledde SSRs förhandlingar under strejken. Han
blev förhandlingschef i slutet av 1970-talet. Dessförinnan var
han 1:e ombudsman. I praktiken hade han styrt förbundets
förhandlingsverksamhet sedan 1970.
PÅLE I KÖTTET
Sten Erickson var envis och stridbar. Han hamnade ofta i
konflikt med andra på kansliet eller i förbundsstyrelsen.
I styrelsen höjdes röster för att förbundet först och främst
skulle engagera sig i yrkesfrågor. Men Sten Erickson stod
på sig och drev en krass linje.
”Det viktigaste är att skaffa medlemmar. När vi har byggt upp
förbundet får vi resurser att driva andra frågor”, sade
han.
I styrelsen väckte Sten Ericksons agerande anstöt hos dem
som ville arbeta med yrkesfrågorna. En tydlig skiljelinje drogs
mellan vad Sten kallade pragmatiker och utopister.
Sten menar att utopisterna agerade i egen sak.
86