EN SÄR S K I LD H I STORIA
ningen i Stockholm som krävde stort engagemang. Efter diverse
turer beslutade sig en enhällig valberedning för att nominera
Ingalill Andersson till ny förbundsordförande.
Den första omröstningen på extrakongressen handlade om heltids- eller
deltidsordförande. 44 ombud röstade för heltid, 30 mot.
I detta läge kvarstod endast kandidaten Ingalill Andersson.
Anders Franzén, förvaltningssocionom från Växjö, begärde då ordet
och nominerade Kent Christensson, kommunsekreterare från
Munkedal. Det blev tyst i lokalen. ”Vem är det”, frågade sig ombuden
och vände sig om i bänkarna. Kent fick gå upp på scenen
och presentera sig. Han gjorde ett blekt intryck, tyckte nervösa
förvaltningssocionomer som såg slaget förlorat. Men majoriteten
lyssnade intresserat på Kent. Han berättade att han visserligen var
förvaltningssocionom, men att han var väl medveten om socialsocionomernas
villkor eftersom han var gift med en kurator på
sjukhuset i Uddevalla. På det vann han många röster.
Nomineringen av Kent hade föregåtts av mycket hemlighetsmakeri.
Det fanns en rädsla för att förbundet skulle spricka med
Ingalill i ledningen eftersom hon var så starkt förknippad med
socialarbetarintressen.
Delegater från bland annat Skåne, Småland och Mellansverige
samlades till ett förmöte i Linköping. De diskuterade tänkbara
namn att sätta upp mot Ingalill. Kents namn kom upp. De kontaktade
Kent och frågade om han ville kandidera. Han svarade ja. Nu
gällde det att samla majoritet för Kents namn. Ett intensivt lobbyarbete
100
drogs igång.
Bakom strategin låg Sten Erickson. Han ville säkra en majoritet för
en samförståndslinje. Sten såg framför sig ett förbund med en social