EN SÄR S K I LD H I STORIA
Den fråga som gått som en röd tråd genom hela hennes ledarskap
är kampen för att få slut på lönediskrimineringen av kvinnor. I
sitt sista kongresstal, i maj 2000, berörde hon frågan på nytt och kunde
konstatra att ämnet dessvärre fortfarande är lika angeläget.
”När jag tillträdde för tio år sedan sade jag att en kvinna och en man
med jämförbar erfarenhet som utför likartat arbete också ska ha
lika mycket betalt för sina insatser. Så är det inte i dag. Och egentligen
är det förunderligt att vi fortfarande i det här landet efter årtionden
av jämställdhetsdebatt fortfarande diskriminerar kvinnor
genom lön.
Jag kan i dag, tio år senare, konstatera att ingenting har hänt.
Kvinnor diskrimineras fortfarande genom lön. Man kan undra
varför det är så år 2000. Är det bara därför att vi är kvinnor?
Och svaret: Jo, det är nog just därför. Kvinnor värderas efter
kön. Vi arbetar i yrken som är könssegregerade. Vi sade att
vi stod i den lönepolitiska skamvrån den gången. Faktum är
att vi står kvar. Och det är fortfarande en stor skam.”
JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR SPRÄCKTE KARTELL
Bristen på aktivt arbete mot lönediskriminering inom SACO
störde SSR. ”Eftersom kommuner och landsting står inför
så många utmaningar de närmaste åren, bland annat
med enorma rekryteringsbehov, är det nödvändigt för
SSR att agera på ett konstruktivt sätt. Vi har inte råd att sitta
och ropa nej och fy tillsammans med de mansdominerade
småförbunden i SACO”, sade Agneta på kongressen 1994.
Det var också en konflikt i jämställdhetsfrågor med andra
SACO-förbund som fick SSR att lämna SACOs kommunala
förhandlingskartell 1992.
144