EN SÄR S K I LD H I STORIA
”Samarbetet med SACO och SACO-förbunden var inledningsvis
trevande. Uppbackningen från tjänstemännen i kanslikartellen
var stark och nödvändig för att ge det nya förbundet
styrfart. I de mindre förbunden fanns en positiv nyfikenhet.
Sjukgymnaster och veterinärer var vänligt sinnade, likaså
Läkarförbundet. Juristförbundet, (dåtidens Jusek) ville däremot
sluka oss och göra oss till en sektion inom förbundet. Till och
från fördes också förhandlingarna i den riktningen, men
det ledde aldrig till någonting konkret.”
Interna motsättningar i organisationerna var inget ovanligt
under de turbulenta första decennierna. Också inom SACO var
spänningarna stora. Willhard menar att SSR vid flera tillfällen
spelade en medlande roll och undan för undan blev allt mer
accepterat.
”En viktig insats från SSRs sida gjordes vid ett av försöken att
spränga SACO. Jusek, Lärarna och CF ville bilda ett elit-SACO,
men bland andra SSRs representanter övertygade dem om vikten
av att stanna kvar. Men övriga SACO-förbund såg ofta SSR med
misstro, som ett vänsterförbund som levde vind för våg och där
ingen fast hand orkade ta ordentligt ansvar. Den politiska divergensen
syntes tydligt i remisssvar på statliga utredningar. SSR
skrev yttranden som gick stick i stäv med de som SACO lämnade.
En tröst var möjligen att SSRs yttranden alltid låg närmare
riksdagens beslut än vad SACOs åsikter gjorde”, säger Willhard
Ramstedt.
DET FINASTE JOBBET
Lönerna var det stora bekymret för SSR från allra första
början. Förvaltarsocionomerna hade ofta bättre betalt och
ganska tidigt uppstod motsättningar mellan socialare och
förvaltare inför löneförhandlingarna.
46