EN SÄR S K I LD H I STORIA
ska vara med. Jag gick inte med i facket för att driva politik”, säger
han.
I tio år satt Kent i SSRs förbundsstyrelse varav åtta som ordförande.
”Det var en spännande och mycket lärorik tid”, säger han.
Kent kom in i den verkställande ledningen under år med en
mycket kraftig medlemsutveckling som hängde samman med
expansionen av offentlig sektor. Förbundet fick bättre ekonomi
och kunde utveckla verksamheten.
”När ekonomin var dålig och medlemmarna få var det ganska naturligt
att tvista om vad pengarna skulle användas till. Men när vi
fick stadga i ekonomin och hade utvecklat förhandlingsverksamheten
kunde vi angripa utbildningsfrågor och yrkesperspektivet på
ett mer planerat och genomgripande sätt”, säger Kent.
”Vi utvecklade ett bra kansli med en kvalificerad förhandlingsverksamhet
som tillsammans med en utmärkt utredningsverksamhet
placerade mycket goda tankar hos Kommunförbundet. Vi blev en
respekterad och accepterad part på svensk arbetsmarknad. Men
förbundets framgångar var ett utpräglat teamarbete.”
Kents första tid som ordförande ägnade han åt att lära känna
personer och bygga upp kontaktnät.
”Jag arbetade också med att förbättra förbundets skamfilade
rykte gentemot SACO.”
Kent valdes in i SACO-styrelsen efter Bengt-Ove Moberg på SACOkongressen
122
1979.
Han tog dessutom säte i styrelsens arbetsutskott. SACOs AU bestod
av ordföranden och företrädare för de fem stora förbunden. I den