EN SÄR S K I LD H I STORIA
stadgar, om arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet, fritt
anställa och avskeda, avskaffades genom medbestämmandelagen,
MBL. Lagen om Facklig förtroendeman gav löntagarorganisationerna
rätt att agera fackligt på betald arbetstid.
Inom SSR hade förvaltare stått i spetsen för det fackliga arbetet i
förbundet det första decenniet. På många arbetsplatser utsågs de
till förtroendevalda. Flera förvaltare hade också ledande professionella
positioner. Det ansågs vara en fördel att ha dem med. De
var realitetsanpassade och jobbade nära politikerna.
I och med införandet av MBL upphörde detta med i stort sett omedelbar
verkan 1976. Förvaltare som arbetade i kommunledningarna
eller på personalkontoren blev motpart över en natt. SSR hade bekymmer
med att fylla luckorna de första åren efter de arbetsrättsliga
reformerna. Men sedan tog socialsocionomerna över i föreningarna.
De har sedan dess dominerat bland SSRs förtroendevalda.
Vid ingången till 70-talet hade SSR 39 lokalavdelningar. Dessa avdelningar
utgjorde ryggraden och den demokratiska basen i verksamheten.
De biträdde i löneförhandlingar i sina hemkommuner
och skötte självständigt vissa lokala förhandlingar. I de lokala
löneförhandlingarna utgjorde styrelsen som regel förhandlingsdelegation
och var direkt engagerad i arbetet med medlemmarnas/
arbetskamraternas löne- och anställningsvillkor. De hanterade
medlemskontakter. Styrelsens ledamöter utgjorde spjutspetsar i
rekryteringsarbetet. Positioner i förbundsstyrelse och i andra beslutande
organ utgick från lokalavdelningen. Inom SACO fanns
vid denna tid ingen motsvarighet till SSRs lokalavdelningar. Under
senare delen av 70-talet skulle förtroendevalda på arbetsplatserna
bli allt viktigare. Fler uppgifter skulle läggas på dem, bland annat
att svara för lokal informationsverksamhet, driva policyfråg
68