EN SÄR S K I LD H I STORIA
med förhandlingarna i kommuner och landsting. På det sättet skulle
SKTF så småningom kunna krossa sin gamla antagonist.
Så här berättar Sten Erickson om turerna vid bildandet av KTK;
”När vi blev varse vad som pågick började vi lägga moteld. Jag
diskuterade med Läkarförbundets förhandlingschef Tobias Lund,
som var drivande i KTK-frågan, om det lämpliga i att samarbeta
med TCO. Till slut kom jag med i den delegation som skulle
förhandla frågan i botten. Jag visste då att inte bara SSR,
utan även TLI-Ingenjörsförbundet skulle offras till SKTF, för
att övriga SACO-förbund skulle få vara med i KTK.
Jag kämpade ihärdigt mot KTK-planerna och lyckades få flera av
SACO-förbunden med kommunalanställda medlemmar på
min sida. De höll med mig om att vi inte hade något att hämta
hos en organisation som inte satte utbildning i högsätet. Då
fanns det heller ingen värdegrund för samarbete i förhandlingar.
Ett avgörande sammanträde hölls i Björn Rosengrens tjänsterum
på Jungfrugatan där SKTF höll till. Klockan 3 på morgonen
sade vi nej, trots att Läkarförbundet hade sagt ja.”
Hela affären slutade med att KTK blev en ren TCO-angelägenhet.
På den statliga sidan samförhandlade TCOs förbund inom TCOS.
På SACO-sidan var centralorganisationen avtalsslutande part.
Så småningom bildades ett SACO-S 1980. (SACO/SR-S som det
kom att heta mellan 1975 och 1990 var ett resultat av sammanslagningen
mellan SACO och Statstjänstemännens Riksförbund, SR.
Medlemmar i SR var bland annat officerare och högre tjänstemän
på SJ, samt diplomatiska kåren med flera grupper inom
SRAT).
91