110
Jag är en rätt så alldaglig människa och lever nog ett normalt pensionärsliv.
Jag brukar gå till kyrkans kafé och dricka kaffe med de
andra tanterna. Jag går på auktioner och jag läser mycket. Umgänge
har jag annars aldrig haft så stort behov av. Jag åker till min son i
utlandet och hjälper till med barnbarnen där så gott jag kan. Sedan
har jag min mor som är 92 år. Hon bor på ett äldreboende, men
man får ändå hjälpa henne.
Vad gjorde du innan du pensionerades?
Jag har alltid jobbat på restaurang, som bartender och servitris och
på båtarna till Danmark, utom de sista åren då jag arbetade som
städledare på ett städföretag.
När fick du besked om att du hade hiv?
Det var 1999. Jag hade haft ett längre förhållande med en man, men
så träffade han en kvinna som var yngre. Och då träffade jag en man
från ett afrikanskt land; jag kände mig nog ensam. Mina söner hade
flyttat hemifrån. Det var liksom ingen som behövde mig längre.
Vi hade ett kort förhållande. Jag skickade i väg honom till läkare
för det verkade som om han var sjuk. Han gick till vårdcentralen
och de upptäckte att han hade hiv.
Han fick uppge vilka han hade varit tillsammans med och då visade
det sig att jag också hade det. Han hade varit ihop med andra, men de
var yngre och mindre mottagliga och klarade sig. Senare fick jag lunginflammation.
Hade jag kommit in ett par dagar senare hade jag inte levt
nu. Jag fick syrgas i fyra veckor och sedan gick jag på cortison i ett år.
När jag hade blivit av med lunginflammationen fick jag hivmedicin.