70
Jag hade lite tur som träffade en läkare som sa att jag måste bli
sjukskriven. På jobbet såg de att jag var trött och inte riktigt
orkade. Jag kämpade på och ville inte själv inse att jag var sjuk.
Att jag blev sjukpensionerad var nog det som räddade livet på mig.
Visste du inte vad som var fel?
Jodå. Men först fanns inga mediciner och sedan blev jag försökskanin
som många andra. Det var gifter vi stoppade i oss. Jag bestämde
mig för att gå med på den här förtidspensionen. Det skulle visserligen
förstöra karriären och den ekonomiska framtiden, men jag visste ju
inte hur lång framtid jag hade. Jag hade vänner som fick hiv samtidigt
och när de inte svarade på sin medicin gick de bort.
Min man är den siste överlevande från det gänget. Nu har han
haft hiv så länge att det påverkat hans kropp. Vi går båda med
ständig infektion inombords. Vad kommer då att hända när vi blir
äldre? Vissa läkare säger att vi kommer att få en svår ålderdom med
ett för tidigt åldrande. Men jag har inget att klaga på. Jag har levt
sjutton år längre än jag skulle ha gjort.
Jag vill inte vara offentlig med detta. När jag blev sjuk fanns
ingen återvändo. En kvinna, vars vän dött i cancer, kom till
hivorganisationens lokal för att hjälpa oss. Det var healing och
handpåläggning och tarmtömning och grönsaker, till och med
primalskrik. Vi skulle lära oss att säga: ”Vi vill inte dö, vi vill
leva”. För mig har det varit en möjlighet att kliva ur min yrkesroll
som civilingenjör och kugge i ett maskineri för att i stället ta hand
om mig själv.
Sedan är det klart att jag blev chockad när jag 1998 blev påkörd
av en bil och krossade en ryggkota och hamnade på sjukhus och