34
Har det påverkat ert vardagsliv på något sätt?
Nej, vi lever som vi levde tidigare. Vi har inte haft några problem
med intima saker eller någonting, så för oss har det fungerat bra.
Det är ingenting jag tänker på längre om jag inte blir påmind.
Det enda är väl att han inte är så pigg på att gå till sjukhuset
om han blir dålig. Det beror väl på attityden där, att han är rädd
att bli illa bemött. För många finns det fortfarande lite skräck
kring hiv. Han vägrar att gå till vårdcentralen. Vi bor på en liten
ort där alla känner alla.
Det är inte många som vet om att din man har hiv.
Det är bara två av hans barn. Det är hans val.
Tycker du att han borde vara mer öppen?
I dag kanske jag tycker det. Då tyckte jag kanske inte det. Han fick
avgöra det själv, men nu tycker jag inte att det har så stor betydelse
längre. Men jag tror att det är känsligare på en mindre ort eftersom
många är mer konservativa och inte så upplysta. Det är lite
av bruksmentalitet här. Det tabu som finns är inte helt borta. Det
märker man när man pratar med folk, det sitter kvar.
Jag tror att många har för sig att det smittar väldigt lätt. Innan
man själv visste någonting om det trodde man ju att det kunde
smitta bara genom att man drack ur samma glas. Det var en vanlig
uppfattning förr. Jag misstänker att det även kan finnas sådana
uppfattningar i vården på vissa orter.
Det skrivs inte speciellt mycket om hiv i dag och det pratas inte
så mycket om det längre. Ett tag hörde man om det nästan varenda