171
Efter att jag hade gift mig med den här släktingen fick jag min
stora pojke. Min man använde hasch och knark och en dag kom
polisen och hämtade honom. De tog prover på honom och såg att
han hade hiv. På den tiden kallade alla det för aids. Han hade fått
det av en prostituerad flicka i Stockholm. Då skickade de förstås
efter mig för att jag skulle testas. Jag var också positiv. Det här
måste ha varit 1983–84.
När jag skulle hämta ut pengar i bankomaten på sjukhuset
frågade en sjuksköterska som jag träffade där hur jag mådde. Jag
berättade att jag hade aids och då gick alla som stod i närheten
snabbt därifrån. Själv visste jag inte vad det var. Jag tänkte att det
var ungefär som en förkylning.
Min man och mina svärföräldrar var hemska mot mig. Min
man höll dessutom på med sina droger hela tiden. Vi skilde oss,
men det var inte heller på riktigt. Jag sa till honom att jag inte ville
veta av honom, men i vår kultur måste man gå till prästen och ge
honom pengar för att han ska upplösa äktenskapet. Herregud, jag
hade ju inga pengar! Om vi hade varit svenskar hade vi kunnat
skilja oss. Men vi fortsatte att vara gifta, mot min vilja. Vi hade
kontakt så länge han levde. Han dog för åtta år sedan.
Fick ni fler barn?
Jag har två pojkar. De är helt friska. Men livet med min mans familj
var hårt. Hans föräldrar och min familj kom från olika platser och vi
hade levt helt olika sorters liv. Nu måste jag bo med dem och det
klarade jag inte. Min svärmor slog mig hela tiden. Hon var hemsk.
I tre år bodde vi hemma hos min mans föräldrar. Jag bara grät och
grät, det fanns ingen som kunde hjälpa mig.