157
När fick du besked om att du hade hiv?
Det måste ha varit 1993. Att få beskedet kändes nästan oundvikligt.
Det var så vanligt i kretsarna där jag umgicks. Samtidigt var det då
fortfarande en dödsdom. Så jag blev nog ganska chockad, men jag
bestämde mig ganska snabbt för att det här inte var någonting som
skulle få ta död på mig. Säkert var det ett slags skydd mot insikten
om hur allvarligt det var.
I stället fick sorglösheten härja fritt. Man levde för dagen, brydde
sig inte så mycket om framtiden. Man var ute och festade och
hade många partners. I de flesta fallen hade man kondom, men om
det var någon som man visste redan var smittad var det vanligt att
man inte använde det. Det var så reglerna såg ut mellan dem som
var hivpositiva.
När fick du hiv?
Jag hade varit ihop med en kille som var egen företagare och aldrig
kunde tacka nej till jobb. Jag kände mig åsidosatt och vi gjorde slut,
men då hade han köpt biljetter till Málaga i födelsedagspresent till
mig. Det ville man ju inte missa, så vi försökte hålla sams. Någon
blöt kväll där nere träffade vi en kille som vi skulle ha sex med
tillsammans. Det var trevligt, men han hade så trång förhud att
den gick sönder – och då var det redan för sent. På det sättet blev vi
båda smittade.
Två veckor senare fick jag något som påminde om influensa och
testade mig. Jag hann nog inte smitta några andra. Till en början hade
jag ingen medicin. Senare kom alla olika preparat som man har gått
igenom. Det blev biverkningar av olika slag; illamående, dålig mage. Jag
var aldrig på väg mot aids, men man blev sänkt av medicinerna i stället.